Där exempelvis dansmusikens tolvor kan skilja sig mycket sinsemellan, både till innehåll och struktur, är hiphop-tolvor ganska likartade. Inte musiken, naturligtvis, men väl hur de är uppbyggda. A-sidan upptas vanligtvis av huvudlåten, medan b-sidan bjuder på en eller två andra låtar. På a-sidan ligger därför allt som oftast tre, eller fyra, spår: orginalversionen (ibland uppdelad i en ”clean” och en ”dirty” version), en a cappella och en instrumental.

På något sätt alldeles självklart. Musiken dekonstruerad i två av hiphopens främsta element: beats och ord.

Men nu är det i allmänhet inte några konstnärliga motiv bakom den här uppdelningen. Det är snarare tvärtom rent praktiska tankegångar som styr. På det här sättet får andra kollegor i branschen möjlighet att leka med materialet. Dels genom att hitta andra musikbakgrunder till rappen (här är Jay-Z:s drag att släppa hela sitt ”Black Album” a cappella det mest framgångsrika exemplet) och dels genom att lägga egna rim över färdigtillverkade beats.

Det är därför man inte sällan hittar systeralbum till många hiphopsläpp. Raka motsatsen till Jay-Z-projektet: hela albumet utan rap. Instrumentals.

En av de senaste i raden att ge ut en samling beats är Evidence, till vardags mickpassare i Dilated Peoples. ”Yellow Tape Instrumentals” är dock inte instrumentaler från Dilated senaste egna album ”Neighborhood Watch”, utan en samling beats inspelade mellan 1996 och 1999. Några av dem aldrig tidigare släppta.

Vi snackar avskalat. Vi snackar minimalistiskt. De flesta spåren är byggda kring en rytm och ett instrument. Ibland ett piano, ibland en gitarr. Inget mer. Inte ens bas. Beats gjorda för att användas. Beats för rappare.

Där har vi också problemet med ”Yellow Tape Instrumentals” och så många andra hiphop-instrumentalalbum som i sitt grundutförande är försedda med rap: de var aldrig tänkta att stå på egna ben. De var aldrig tänkta att fungera som självständiga låtar. De är just beats. Bra beats, inget snack, men fortfarande bara beats.

Egentligen är jämförelsen orättvis, men ställd mot instrumentalhiphop som är menad att vara just instrumentalhiphop (tänk namn som DJ Shadow och RJD2), eller DJ-spår som DJ Premiers ”DJ Premier in Deep Concentration”, blir de tretton spåren på ”Yellow Tape Instrumentals” rätt platta.

Bara för de som riktigt stora Dilated Peoples-fansen eller rappare som önskar utöka sin beats-park.