På den stig Centinex vandrar är varje stock och sten välkänd. Tvåtaktsthrash/death metal med melodiska inslag. Ibland tas tempot ner och det är dubbeltramp tillsammans med en tydlig ride-symbal. Eller helt vanlig fyrtakt. Det har gjorts förr och mästarna heter då som nu At The Gates.

Inledande trion låtar ger ett tvärsnitt av hur skivan låter, var och en på sitt egna lilla vis:

”Arrival of the Spectrum Obscure” trampar oförtrutet på i tvåtakt och har en refräng som påminner mig lite om det Hypocrisy pysslat med på senare år och den sätter sig som ett klistermärke.

”Misanthropic Darkzone” inleder med ett tungt dubbeltrampsparti som andas minst lika mycket pondus som Amon Amarth har på senaste given ”Versus the World”. Den föredömligt mörka sången är också tilltalande. Då och då dyker tvåtakterna upp igen och likaså den hesare thrashsången, men tyngden bibehålls ändå låten igenom.

”Hollowsphere” inleder lugnt med ljusa gitarrer, men som skjutna ur en kanon dyker blastbeatsen upp. De black metal-doftande slingorna som inleder refrängen är också ett snyggt avbrott mot riffandet och de tendenserna skulle jag ha velat höra mer av.

Ovan nämnda låtar innefattar i stora drag de grepp som Centinex befattar sig med. Är du något så när inne på genren får du troligen en bra bild av hur det låter. ”Decadence – Prophecies of Cosmic Chaos” är en schysst platta, men inte revolutionerande på något plan.