”Volume Freak” sammanfattar på något sätt det bästa och sämsta med techno. Det är dels den vackert svävande och dansanta värmen och dels det aptrista monotondunkandet som förmodligen är den musik som de flesta tänker på när de hör ”techno”.

Det här är självklart ett rent objektivt konstaterande.

Svensk-internationelle Funk D'Void, eller Lars Sandberg, är vid det här laget en mindre institution på den svenska dansscenen. På sina två tidigare album, ”Technoir” och framförallt ”DOS”, har han knåpat ihop melodiös elektronisk musik med en stadig fyrfyra i botten, någonstans i gränslandet mellan den tech och house. ”Volume Freak” är inget undantag.

Den är heller inget undantag vad gäller den riktigt skittrista monotonpumpande klubbtechnon. Den finns här också. ”Heat the Bleep” och ”Jack Me Off” skulle båda två gott kunna försvinna utan att jag skulle bli särskilt ledsen.

Men det är rätt snabbt glömt, för här finns gott om riktiga guldkorn. Remixen av ”Diabla” (som även återfanns på ”DOS”) är ett möte mellan Derrick Mays luftiga ljudbyggen och Dave Clarkes bombastiska symfonitechno med sina försiktiga melodislingor och sin maskinmullrande bas. Inledande ”Emotional Content” spelar också i samma division. ”All That Matters” med sin melodiösa bas, sin retrosyntslinga och sitt ekohandklappande har också hamnat på repeat ett par gånger.

Men det finns en skillnad jämfört med tidigare Funk D'Void-album. Den här gången finns det två spår med sång och frågan är om inte ”Can't Get Enough of a Bad Thing” snudd är den allra bästa låten på ”Volume Freak”. Över ett svängigt tech house-beat och en bubblande slinga svänger Mark Bell loss en oemotståndlig tuggummiklistrig refräng som landar mellan Presence och Underworlds mest uppåttjackiga stunder. Förtjänar att spelas sönder på alla klubbar världen över.

Hade ”Volume Freak” varit till bredden fylld av de här låtarna hade jag nog överlevt fram till början av sommaren enbart på den här skivan. Men så finns som sagt de där skittrista låtarna. Ja, och så något spår till som är lite väl anonymt. Men oavsett vilket funkar ”Volume Freak” till största delarna lika bra på stora discogolvet som hemma i vardagsrumsdiscot.

En lagom vitamininjektion så här i början av mars.