De har hängt ihop i närmare tio år nu, Akem och Scoob Rock. Trots det har det aldrig blivit något gemensamt album. Både Akem och Scoob har släppt skivor under sina respektive namn, men det här är deras debut som Close Creative Comrads.

Av skivorna de släppt ifrån sig är det Akems egenhändigt ihopsnidade ”Golden Lobster” som imponerat mest. Både vad gällde texter och musik. Tyvärr var uppföljaren ”Autodidakt” en besvikelse på samma områden. Till skillnad från många av sina svenska kollegor måste jag faktiskt säga att Akem funkar betydligt bättre på engelska. Jag gillar både hans röst och flyt bättre på utrikiska.

Att CCC väljer engelska som språk på sin självbetitlade debut tackar jag därför för. Dessutom tackar jag för kombon Akem och Scoob som matchar varandras röster riktigt, riktigt bra. Pondus och ordboxande.

Även musikaliskt står sig ”CCC” bättre än någon av de båda medlemmarnas senaste soloprestationer. Åtminstone vad gäller helhetsintrycket. Men trots att ett gäng olika producenter varit inblandade blir nämligen slutresultatet förvånansvärt homogent. För homogent, till och med.

Jag hade hoppats på ett album som plockade det bästa från Akem och Scoob. Med andra ord de DJ Premier-rullande rytmerna från ”Golden Lobster” ihopkörda med den kantiga d'n'b-mixen från Scoobs senaste skiva. Klassiskt gungande hiphop möter lite rymdsmatter, typ. Nu blir det inte så. Istället hamnar skivans beats i ett bekvämt gungande mellanläge. Nästan lite fegt, tyvärr. Det blir lite Jay-Z-vibbar i ”The Defence Is” och Dr Dre-plankande i ”Give It Up”. Stabilt och genomarbetat (utom i det riktiga rockriffande bottennappet ”Never Thought”) utan att lämna alltför stora svallvågor.

Men undantagen finns. I ”Tranquility” målar Astma upp betongblues med sin vemodiga stråkgraffiti i ungefär samma kvarter som Primos beats rullar omkring. ”I Feel” kommer inte långt efter. Men den riktigt stora stunden på ”CCC” kommer ändå när Michel Rocwell sätter sig bakom reglagen och väver ihop piano, breakade trummor, struttigt funkblås och en riktigt vass ”händerna i luften”-refräng till en text som på många sätt sammanfattar Close Creative Comrads.

En genomarbetad debut som inte skäms för sig, men nästa gång hoppas jag att Akem och Scoob ska våga ta ut svängarna lite mer. Rappen sitter, nästa gång hoppas jag att musiken också gör det.