dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Jenny Willén: Nu börjar det roliga
Nu börjar det roliga (CD) Jenny Willén
2004
Zebra Art/Naxos
6/10

Levt, älskat, förlorat, överlevt

Lyssna

Sök efter skivan

Jenny Willéns band spelar kompetent mjuk jazz. Kontrabasens vibrationer är som en tröstande omfamning, trumpinnarna stöttande, gitarren exakt och ärlig, blåset lite avvaktande – men vakande. Skickliga musiker som har vett nog att låta bli att ta för mycket plats. Att bara krydda, ge smak och lyft istället för att vara i vägen. För oavsett hur bra de är spelar de ingen som helst roll. Det är Jenny Willéns sång jag inte får nog av.

När hon sjunger är hon utsökt. Hennes muns formande och hennes tungas vrickningar får meningarna att passa. Hennes fraseringar, hennes intonation och trygghet i sitt hantverk låter alla ord och toner leva det liv de har förtjänat.

I mina tankar tar hon en plats bland den rika skatt av svenska kvinnoröster såsom Sylvia Vrethammar (utan ”Y Viva España”), Doris, Monica Zetterlund och kanske framförallt Tre damer (Diana Nunes, Anita Strandell och Inger Öst). Men också till mannen som är länkad till de sista tre.

Jenny har en liten del av det jag älskar med Cornelis Vreeswijk. Han hade en rättframhet till textens kropp som ingen annan. Han kunde smeka den, anpassa den, buffla till den och framför allt leva tillsammans med den. Sådär så det inte bara var en banal text längre utan en del av honom själv, som hans näsa, högerarm eller tå.

Och precis som Cornelis tar Jenny Willén fram det vackra i det vardagliga. Det lyckliga i förhoppningen om livet, samtidigt som hon har den bitterljuva erfarenhet av att redan ha levt, älskat, förlorat och överlevt.

Det lilla jag stör mig på med både den här och debutskivan ”Påtår” är att det är lite för snällt, lite för plant. Kanske borde bandet mot min veterliga vilja verkligen ta över lite mer ibland? Slutet av titellåten ”Nu börjar det roliga” skvallrar om det när Mats Erikssons bluesgitarr faktiskt får ta plats för en liten stund eller när ett ”Hey Ya”:skt handklapp fångar uppmärksamheten i ”Lugnande vals”.

Kal Ström

Publicerad: 2004-01-13 00:00 / Uppdaterad: 2004-01-13 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #2393

18 kommentarer

äsch jag köper vingar för pengarna

Anonym Oregistrerad 2004-01-13 00:00
 

är det här lika trist som Nora Jones?

watcher of the skies Oregistrerad 2004-01-13 00:28
 

watcher: Nej.

Kal Ström Oregistrerad 2004-01-13 00:44
 

Kal Ström -blivande copywriter på Naxos!

??? Oregistrerad 2004-01-13 02:41
 

Huhh… musik som beskrivs som kompetent känns alltid lite otäck. Det är ju ett sånt där ord som projektledarna på jobbet använder.

martin. Oregistrerad 2004-01-13 08:34
 

martin.: Jo, men det är lite så jag känner. Jag kan inte säga att bandet är dåligt, för det är de inte. Jag bryr mig bara inte så mycket om dem. De erbjuder bara möjligheter för Jennys sång.

Kal Ström Oregistrerad 2004-01-13 09:44
 

Kan man heta Kal?

? Oregistrerad 2004-01-13 09:49
 

?: Nej

Kula Sekhara Oregistrerad 2004-01-13 09:54
 

Är medveten om att jag inte har världens mest spännande musiksmak och att jag nog borde hålla mig allmänt jävla lugn, men när recenserades en skiva med gitarrpop på den här sidan sist?

Bemp Oregistrerad 2004-01-13 10:24
 

gitarrpop får redan typ 1000% mer uppmärksamhet än den förtjänar i radio och tidningar.

watcher of the skies Oregistrerad 2004-01-13 12:07
 

Mighty Casey! Mighty Casey! Har de släppt hans skiva i Sverige? Importera den annars! Mighty Casey!

och Okkervil River! OKKERVIL RIVER! Tokigt namn, men fin skiva. Superfin. OKKERVIL RIVER! LAdda ner! Inhandla skivan!

Mighty Casey!

Okkervil River!

!!!!!!!!!

Pepelipep Oregistrerad 2004-01-13 13:24
 

Är det bara jag eller finns det fler som undrar vad redaktionen håller på som helt har missat ”Les Clones – Safety Copy”???

daddy fat sax Oregistrerad 2004-01-13 13:28
 

Ut med granen. In med The Essex Green.

Lika barr leka bäst Oregistrerad 2004-01-13 14:20
 

daddy: Helt enkelt därför att den känns rätt ointressant. Eftersom den nämnts två gånger på kort tid kanske jag ändå skriver på den.

Ola Andersson Oregistrerad 2004-01-13 14:38
 

ett sjuhelsikes omslag iaf!

ijah Oregistrerad 2004-01-13 14:45
 

Om nu det roliga börjar, kunde väl Jenny sett lite mer uppåt ut på omslaget. ”Dessutom” klädd i svart…Absolut anakronism!

...och Nilsson var namnet Oregistrerad 2004-01-13 16:02
 

Helt ok platta men som sagt, omslaget är horribelt. Varför kastade hon inte bara ned plattan i en mjölkförpackning i stället?

varan Oregistrerad 2004-01-13 16:30
 

Allt med jazz går bort. Bajsmusik för fjantar!!!!

avskaffa jazzen Oregistrerad 2004-01-13 18:32
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig