Recension
- Bergman Rock (CD) Bergman Rock
- 2003
- Silence/Border
Det där nya som skulle vara så bra
Lyssna
Externa länkar
- Officiella sidan
- Snart färdig.
- bob hunds hemsida
- Mycket information.
- bob hunds officiella forum
- Bergman Rock-avdelningen.
Bobs kvinna har lämnat honom för en annan kvinna.
Så han gör vad alla män gör i sådana situationer.
Han packar ryggsäcken och luffar genom Europa, hack i häl på sin amoklöpande libido, dricker espresso på varenda café på hela kontinenten, brottas med sexuell frustration och existentiella frågor och är bara allmänt svartsynt.
Detta är, i korta drag, vad Terry LaBans seriealbum ”International Bob” handlar om.
Det är även vad bob hund alltid handlat om: frustrationen, rastlösheten, världen genom ett gräsrotspolitiskt skynke.
Att Bergman Rock från början hette International Bob – samt att man på ”I'm a Crab”-EP:n döpte tredje spåret till just ”International Bob” – är alltså ingen slump. Liksom Imperiet och det där bandet från Eskilstuna före dem, skall alltså hundarna söderifrån nu vidga sina försäljningsmässiga vyer genom ett engelskspråkigt album.
- Fast det är stor skillnad, sa Johnny Essing i en intervju. Vi har varit lite mer fria och har släppt på reglerna för hur bandet ska låta.
En sanning med modifikation.
För även om det elektroniska breder ut sig mer över bandets musikaliska spektrum – avslutande spåret ”Nordic Dep” är ett meditativt elektrokrautmarathon – så hör man fortfarande lite Pixies, man hör lite Eggstone, någon hör Di Leva. Och ja, det är samma vindögda keyboards, samma twangiga gitarrer. Och så Thomas Öberg då, givetvis.
Men där han i bob hund kan Creuff-finta upp svenska språket på läktaren med gipsade löften och utrealiserade själar, så är han betydligt mer inrutad när det gäller engelskan. En textrad som ”Home is the place to be/I swallowed the sea” känns på något vis alldeles för Jocke Berg-abstrakt för att den skall kunna slinka ner utan att vända ett par gånger först.
Ironiskt nog är ”I'm a Crab” bäst, en låt som skulle kunnat kliva rakt ut från låtlistan på ”Jag rear ut min själ”. Då väsnas det lite med gitarrerna och Öberg sjunger att han känner sig som en parallell jämfört med hennes framfusighet och i refrängen centrifugeras folkmassan framför scenen på Gröna Lund en sommar nära dig. Synd bara att det mesta är alldeles för anonymt för att beröra. Det är lite tomgångsrock med elektroniska ljudväggar där rappningen blottats och allt känns egentligen bara väldigt återhållet.
I förstasingeln ”Help the Band” sjunger Öberg till exempel, ”I have never been to Woodstock/maybe I'm too old for punkrock”.
Det är han givetvis inte.
Men i jämförelse med sina gängse musikaliska visioner är han i Bergman Rock helt klart ett steg närmare bilbingon och trivselkvällarna i kvarterslokalen.
Publicerad: 2003-12-21 00:00 / Uppdaterad: 2003-12-21 00:00
28 kommentarer
Minsann!
#
oj
#
Alla som försöker komma först är loserscums.
#
Kristofer Ahlström är för driven för sitt eget bästa.
#
!
#
Jag vill inte tro det här…
#
Hade ett vad med en kompis häromdan att jag kommer kunna hitta minst tre recensioenr av den här plattan med just den där rubriken. Sätter en pinne i protokollet och inväntar resten…
#
Vem har gjort omslaget? Kann som brukligt.
#
Jag har inte hört ngt storslaget än men sätter inte Kristoffer lite kniven mot strupen för andra gången i rad (?) när han sätter ett sånt här lågt betyg på ett så förväntansfullt album? Tänk om det är jätteomtyckt? Vore kul om den blev det, för vi vet ju alla hur bra bob hund är… Varför skulle den inte vara bra?
#
Bandet med sveriges fulaste skivomslag är tillbaka. Inte blev det bättre denna gång. Prettorock ala tom petty är inte vad världen behöver.
#
arg skåning är blåst.
#
Det här ska kollas upp!
#
Nu förväntar jag mig omtycke.
#
vet inte vart du fått det ifrån men help the band är inte någon förstasingel. första singeln släpps i januari med musikvideo… help the band är bara en aptitretare som de släppte ut i radio osv för att den är tidigare känd men nu bättre inspelad.
#
johan: notera att en singel inte behöver vara en låt som är kommersiellt utgiven. I så fall skulle det begreppet knappt existera i tex USA, där de flesta låtar endast går till radio och inte till butiker. Om jag inte missminner mig var Firesides första singel från Get Shot, Throw It Away, en radiosingel. Så fenomenet finns även här hemma…
#
”Prettorock ala tom petty”?
#
I´m a Crab var ju en kul titel…
#
kul o kul,jag lider mest med honom.. vem vill vara en grabba? stackarn..
#
Bra recension som vanligt av Kristofer.
#
Help the band släpptes väl för två tre år sedan!? Eller är detta en annan låt än den help the band som jag har?
#
Ähh. Massa skitsnack.. Den är ju lätt värd en 8:a!
#
den är lätt värd en 10 hundra gånger om!
#
om han tyckte om bilbingo så vore det väl nästan cred till honom. vad surar du för många tycker denna skivan är skitbra. jag bla.
#
Jag tycker det är småsint att så stenhårt jämföra de stackarna med bob hund hela tiden. De bytte ju för bövelen namn för att få bli ett nytt band och slippa de blytunga och tvingande förväntningarna. Låt de få göra det!
#
Tycker det är skönt att bob hund förnyar sig. Senaste skivan med Bob hund var ju bra men kändes ganska mycket som samma sak man hört innan. Skivan är inte jättebra men visar ändå att bob hund kan förnya sig. Dock anser jag den lätt vara värd mer än fem i betyg.
#
grymt bra skiva
#
Ähh… va fan kolla upp Sonic negroes istället Conny Nimmersjö lirar tydligen gitarr där!
#
Jag tyckte skivan var bra, eftersom musik är bra så länge man tycker om att lyssna på det. Visst är jag ett fan av text-författande (Dylan i topp), men hela den här recensionen handlade om hur deras texter var dåliga…. Live är bandet oslagbart dock.
#
Kommentera eller pinga (trackback).