dagensskiva.com

48 timmar

Recension

The Dogs D'Amour: The State We're In
The State We're In (CD) The Dogs D'Amour
2003
Rock Treasures/GMR Music
8/10

De fyra på äventyr i Finland

Lyssna

Sök efter skivan

Fyra ynglingar från England i en sunkig inspelningsstudio någonstans utanför Tampere, Finland. Allt är i grund och botten Hanoi Rocks fel. Året är 1984.

De spelar fel på burkiga trummor och slidegitarrer med överstyrd diskant. Ljud som studsar mot betongväggar målade i grått dämpade av möbler i brunt, lila och orange. Den bitande kylan utanför dörren letar sig in i produktionen. Det mesta spelas krampaktigt stelt. Inte ett reglage verkar stå i rätt läge. Spruckna mikrofoner som nätt och jämnt klarar att leda sången till tapen. Tomma spritflaskor som får fungera som slagverk. Allt är egentligen fel fel fel. Förmodligen undrar de fyra vad de gör där och hur de kom dit.

Ur eländet och förvirringen strömmar, trots misären, melodier som fångar. Lättrallade. Snabbfästande och mördande effektiva. Eller helt enkelt hypnotiska och förtrollande.

Frontfiguren Tyla har kanske inte riktigt kommit till den punkt i livet då han förvandlats till en brittisk sleaze-Bob Dylan med Charles Bukowski-lyrik, men tendenserna finns där. Det handlar mest om hymner till fylla, bakfylla och galna nätter i rusets töcken. Det är cigaretter och whiskey och vilda kvinnor.

”I wanna make love to you / In an elevator, baby / I wanna get drunk with you / Like there's no tomorrow”

Snubblande, skakande och darrande väser Tyla fram rader om kvinnans kärlek som likt heroinet i hans vener hotar att förgöra honom. På ett hotellrum i Finland. Hur hamnade han där? Huvudet hotar att falla i bitar efter dagar av Sodom och Gomorra. Det är New York Dolls och Johnny Thunders i repris. Det är smuts med ett helt kompani. Det är rock & roll-kliché.

I andra stunden lyckligt förälskat. Glatt, spralligt och busigt. Vi kan ta över världen. Glöm sorger och bekymmer. Det är förälskelsens bus. Ljuset i tunneln och hopp om evig lycka.

Eller åtminstone en bra kväll och sen en flaska rött till frukost.

Hur kan något som borde vara så fel kännas så rätt?

Patrik Hamberg

Publicerad: 2003-12-19 00:00 / Uppdaterad: 2007-05-02 13:26

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #2365

9 kommentarer

fan också. vill hem nu. dethär med jul är ju överskattat. recensioner i all ära men. ah. kärlek o vänskap! va fan. man måste ju. ah. och det är kallt ute.

...ja Oregistrerad 2003-12-19 00:00
 

Heja Patrik!!! Roligt att du uppmärksammar Dogs och Tyla gång på gång. Kommer man förbi det taskiga ljudet så är det en fantastisk skiva. Wired and wide awake…

Lucyfire Oregistrerad 2003-12-19 00:07
 

ok recension.. men när får man se ”the ledgends” recenseras?

who, someone Oregistrerad 2003-12-19 00:11
 

när du lär dig stava, din feta gris.

göjonb Oregistrerad 2003-12-19 00:17
 

äntligen en skiva som faller mig i smaken..det här e musik det!!

slacker Oregistrerad 2003-12-19 00:44
 

göjonb; ha ha ha ha, riktigt kul ju!

who, someone Oregistrerad 2003-12-19 00:51
 

till alla som inte kan se längre än näsan räcker var det självklart the legends jag syftade på!!

who, someone Oregistrerad 2003-12-19 00:54
 

”who, someone”,menar du inte ha ha ha riktiggt kull ju?

jodå Oregistrerad 2003-12-19 19:44
 

jag kan recensera the legends åt dig:

mespoppare från acid house kings skriver låtar som vill låta som the ronettes och television personalities,men misslyckas. tar in många vänner, varav de kvinnliga naturligtvis står i bakgrunden och doar, rasslar tamburin och klappar händer.

skivan följer samma mall rakt igenom och det känns som ett hafsverk.

the magnetic fields forever Oregistrerad 2003-12-20 11:31
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig