I 1950-talets USA tilldelades svart musik plats i radio genom vita coverversioner på rhythm & blues-låtar. Vita artister, med Elvis Presley som lysande exempel, slogs om platserna på Billboard med låtar där de sjöng på ”svart vis”. Bland artisterna som blev omgjorda till covers fanns några svarta killar i en Doo Wopgrupp som hette The Chords.

Nu har The Chords egentligen ingenting att göra med Timbuktus vapendragare Jens Resch, mer känd som Chords. Men det hände sig så att The Chords själva fick en stor hit, låten ”Sh-Boom”. En låt som faktiskt blev större än den cover som gjordes av den samma. Detta blev epokgörande i musikhistorien. ”Sh-Boom” blev en av de allra första låtarna att introducera svart rhythm & blues-musik till den vita köpkraftiga publiken, och därmed en länk mellan svart respektive vit musikproduktion och –konsumtion. Så om man vill, kan man tänka sig ett samband.

Det om musikhistoria.

Chords har under de senaste åren turnerat med Looptroop och Timbuktu, och ligger sedan 2001 på sistnämndes bolag JuJu Records. Som det kompiskollektiv de är så har Chords gästat på bland annat Timbuktus ”The botten is nådd” och har på sin solodebut ”The Garden Around The Mansion” med sig Rantoboko, beatmakarna Breakmecanix och, återigen, Timbuktu. Idel JuJu-kompisar.

Resultatet är en lite halvrörig platta vars sound stundtals får mig att tänka på Thomas Rusiaks ”Magic Villa” för att i andra låtar får det att kännas som om han bara rakt upp och ner rappar över ett dataspel. Singeln ”Chillin (like matt dillon)” är en ganska skön liten historia med beats som i en kort stund nästan får mig att förvänta mig ”Gott folk” med Timuktu. Men det mest klängfasta spåret på skivan är ändå ”Searchin’ for dreams”, produktion signerad Domingo, USA.

För Chords har förutom svenska lekkamrater bjudit in en del jänkare. Bland annat finbesök i form av hiphoplegenden Masta Ace, tidigare medlem i Juice Crew, på spåret ”Get u awn”. En snygg låt, som står ut lite i egenskap av att tillhöra den gamla skolan lite mer än resten av skivan. Men Chords verkar vilja sträva tillbaka mot den äldre hiphopen och säger själv att ingen idag gör riktiga hiphopalbum. Han vill göra en skiva med bara hårda beats och texter.

Trots intelligenta texter och sköna beats når det inte riktigt ända fram. Reggae, punchlines och ljudeffekter kivas om uppmärksamheten. Och framför allt har jag lite svårt att köpa Chords amerikanska stil. Jag hoppas och tror på mer till nästa gång.