Ni har envisats med att säga att den skitiga rocken är död. Att den är trött. Att ni hört allt förut. Att den rent av är den nya grungen.

Jag förstår känslan. I år har rockpåsen mest fyllts med trötta upprepningar och band som försöker uppdatera sitt sound på samma framgångsrika vis som The Hellacopters gjort (läs Flaming Sideburns, Cato Salsa Experience et al). Så gott som alla har gått på pumpen.

Men så kommer då räddningen.

Tre unga killar från Linköping plockar fram det gamla Kiss-knepet och skapar en superhjältemyt runt sig själva. Låter sig influeras musikaliskt av samma bands källor och så med en smäll är de här.

Rocken har fått nytt hopp.

Ja ni får så klart tänka och vråla hype hur mycket ni vill. Det struntar jag i.

För egentligen hoppas jag att ingen upptäcker det här så att Marvel får utvecklas i sin egen takt. Släppa skiva på skiva tills de med, låt säga, den femte får en oväntad hit med en låt som egentligen var tänkt som bonusspår på en singel.

Marvel är Tony Samuelsson (trummor), John Sten (sång/gitarr) och Ulrik Bostedt (bas). Som karaktärer i bandet kallar de sig The Ambassador, Vocalo och Animalizer.

Det är löjligt nördigt och helt oemotståndligt tufft.

Vinylsjuan kommer komplett med samlarkort med fantastisk bakgrundsfakta.

”Flame On” som är singelns huvudspår har du kanske redan hunnit höra på P3 där bandet lite oväntat lyckats ta sig in på spellistan. En störtskön rocklåt som jag skulle kunna svära på var en gammal Kiss-demo från 1974 om det inte vore för Johns sång som är betydligt renare och mer poporienterad än någon av Kiss-medlemarnas röster.

Vi får till och med ett Peter Criss-patenterat break med koskälla.

Det är klart att man kan dra en parallell till The Hellacopters 2000-tal också. Men där Hellacopters hämtar inspiration från Kiss och dessas samtida konkurrenter hämtar Marvel sin inspiration från Kiss occh dessas föregångare och inspirationskällor (läs 60-talspop och i synnerhet The Beatles).

B-sidans tre låtar är kanske inte fullt lika vassa som ”Flame On”, men de ligger inte långt efter. Och om du är det minsta intresserad av rock av snittet ”klassisk tidig 70-talshårdrock” måste du kolla upp det här.

Det här är faktiskt löjligt bra.

Bäst i klassen sen ”High Visibility”!

Nu återstår bara frågorna: ”Hur länge dröjer det innan Marvel Comics kommer med stämning i hand?” och ”Vilket blir storbolaget som plockar upp Marvel?”.