Recension
- Live (CD) Blind Guardian
- 2003
- Virgin
Lasses många ansikten
Lyssna
Externa länkar
- Officiella sidan
- Här finns bl a ljudklipp från "Live" för den nyfikne.
- Officiella fansidan
- På såväl tyska som engelska. Men mest tyska.
- Demons & Wizards
- Hansis sidoprojekt tillsammans med Jon Schaffer i Iced Earth.
Det finns dagar då Lasse Berghagen går ut på stadens gator som en vanlig man.
Och så finns det de dagar då han kränger på sig skinnvästen, den axellånga Robert Wells-peruken och lever ut sin mest perversa förkärlek för tysk ölstugemetall och får sina lärjungar att i ljudliga allsångskörer besjunga Tolkien-världens trolltyg och oknytt.
Kanske ni redan anat det, kanske några av er redan visste det, men för er övriga: Lasse Berghagen lever ett dubbelliv. När han inte nyper plymfriserade östermalmskärringar i kinderna heter han Hansi Kürsch och är ledare för Tysklands mest framgångsrika Harry Potter-konstellation.
Och om ni subtraherar karisma, personlighet och showmanship och istället adderar knaggliga uttal, tysk humor och dito utseende så har ni bilden.
Bandets minst sagt fattiga liveshower – de som tog sig till Arenan i Stockholm för de blinda väktarnas spelning vet att de har den gemensamma utstrålningen hos en cementblandare (och ungefär samma rörlighet) – har man dock alltid lyckats maskera på sina livedokument. På ”Tokyo Tales” (1993) likväl som på denna dubbelplatta i samband med ”A Night at the Opera”-turnén (är det för övrigt bara jag som får slapstick-vibbar av den titeln?)
Egentligen har de på scen mest samma funktion som de där halvkassa killarna som i fotbollslaget alltid hamnade som vänsterytter; de som är där de ska och gör det de ska. Varken mer eller mindre och ingen förväntar sig egentligen något utöver det. Det är ju inte deras show.
För räddningen står publiken för. Och så de sjunger! Det måste vara en syn för gudar när tretusen personer i östeuropeiska frisyrer och Rudi Völler-mustascher och patchade MC-västar tar i från ölstinna magar och vrålar, ”Welcome to Dying!”
Detta, i kombination med det faktum att det inte är en sammanhängande konsert som fästs på skiva, utan ett lapptäcke av tagningar – de bästa, får man förmoda – från olika spelningar under turnén, gör att det aldrig känns trist bland allt dubbeltramp och tvillinggitarrer och Spinal Tap-vibbar, även om det i sin tur leder till att blir uppstyckat.
Och låtvalet är ju inte att klaga på. Klassikerna radas upp som på ett smörgåsbord av fläskiga wurstar: ”Majesty”, tuffa ”Valhalla”, episka ”Lord of the Rings”, ”Welcome to Dying” och trall-o-ramat ”Time Stands Still (At the Iron Hill)”.
Lasse Berghagen kan lugnt luta sig tillbaka och knapra på sina ungerska potatischips (jo, enligt hemsidan är det hans favoriträtt) – de kom undan med hedern i behåll denna gången också.
Nu väntar vi bara på att Bosse Larsson återigen ska iklä sig det permanentade svallet och släppa ett nytt album som ”Land of the Free” och skråla om hur jävla ball det är att lira metal.
Det var ju, trots allt, han som myntade uttrycket: ”Heavy Metal is the Law”.
Publicerad: 2003-06-25 00:00 / Uppdaterad: 2003-06-25 00:00
47 kommentarer
haha. yeahyeah
#
Fantastisk recension!
#
va e detta? hårdrock? U to da R K!
#
Bra, igen. Jag skrattar hela vägen till sängen.
#
Lysande recension, sånt här brukar annars bara förekomma i Close-Up. Jag antar att Kristofer tycker att skivan är en medelmåttig liveskiva som de flesta andra liveskivor.
#
Lysande recension!
#
Märkligt… recensionen genomsyras av nedlådenhet, och ändå verkar skribenten ha varit på deras konsert.
#
Chocktillstånd…
#
Kristofer, you're the man!
#
Alltid synd när det är idioter som recenserar. Allt han ville få fram här var skratt, från läsarnas sida. Men så speciellt rolig är han dock inte.
#
hahahahaha!!!! :)
hur kul som helst ju!:
”Det måste vara en syn för gudar när tretusen personer i östeuropeiska frisyrer och Rudi Völler-mustascher och patchade MC-västar tar i från ölstinna magar och vrålar, ”Welcome to Dying!” tamejfan årets kommentar!
#
haha, igår plockade jag fram en av mina gamla BG-skivor från högstadiet och fascinerades av hur bra den faktiskt var även om textinnehållet lämnade en del övrigt att önska. Och så tänkte jag att det kommer dröja lång tid innan något sådant resenceras här och så dyker det upp här redan nästa dag…
#
Fender, humorlösa torrisar utan distans har int här att göra. Recensionen är suverän! Och han verkar ju faktiskt veta vad han skriver om!
#
Vad kan man säga Kristofer har gjort det igen!
#
Gillar inte BG, men kan konstatera att det är lätt att kirra lätta poäng…
#
Hitta ditt eget nick förfan Phille! jag var först här
#
Skitbra rescension!!
Fender: Syftet med en rescension är väl att roa läsaren? Eller det kanske beror på hur man läser den. Jag tycker inte om att bli matad med vad som är bra och vad som är dåligt, däremot gillar jag att bli road och den här rescensionen är askul ju!
#
Jag var först!
#
Rudi Völler nämns i en recension! Gudomligt!
#
AHAHAHAHAHAH jag döööööööööör! Helt underbar recension!
#
Marx: vilken då?
#
snygg syftning på Kaj Hansen=Bosse Larsson i recensionen förresten
#
en parentes: vänterytter är den plats där teknikerna spelar, artisterna. ( ) :-)
#
Otroligt rolig och snygg recension. Måste säga att Kristofer är min favorit-recensent på Dagens Skiva..
#
jag var vänsterytter
så bah!
#
*spontana applåder*
(inte helt spontana kanske)
#
väldigt bra recension. lite väl… spydig kanske? =)
#
Vänsterytter är ju min gamla position. Snacka inte skit om oss!
#
Det är ju inte jag som är torrisen. Men den här stackars recensenten har ju inget att komma med så han drar några SKITDÅLIGA ”skämt” och hoppas på skratt.
#
Lokko…
#
Antar att herr duktiga och vältalande Ahlström har en förkärlek till att dra ner band i smutsen. Jag skulle vilja höra från Kristofer själv vilken liveplatta han personligen tycker är bättre än denna? Jag menar, ljudet är utomordentligt, publikjublet är påtagligt, låtarna är bra (även du verkar tycka det). Vad mer kan man kräva? Är då en 5:a i betyg rättvist?
#
Så här säger herr Duktiga och Vältalande Ahlström: som med de flesta liveskivor fyller den här föga funktion, förutom för de som är (a) inbitna fans och/eller (b) var där och tyckte att upplevelsen var så betydelsefull att de måste ha den inspelad. Det finns inget här som går utanför det väntade eller gör något för att motbevisa det som jag – som någon besökare så riktigt påpekade – upplevde då jag såg dem på Fryshuset/Arenan. Som mer eller mindre pensionerad tyskofil kan jag dock fortfarande se en tjusning i själva materialet som sådant, men den här skivan tillför knappast något till studioversionerna. Måste jag välja min favorit-live inom nämnda kategori blir det tvivelsutan Helloweens ”Live in the UK”, när de var på sin topp efter båda ”Keeper”-plattorna. Säga vad man vill om Michael Kiske, men han var en entertainer av rang. Till skillnad mot den bleka skugga som pumporna – och Blind Guardian – utgör idag. Punkt.
#
öh, va??
#
Just det!
#
Jäkla tur för dig att du skrev vänsterytter. Hade det varit högerytter hade du fått besök en sen kväll.
#
Michael Kiske en entertainer av rang. Intressant må jag säga. Är det mellansnacket du saknar på Blind guardian plattan eller? För du lär ju knappast höra hur rörliga och livliga de är på scen genom en skiva.
Helt ärligt, det är ytterst få liveskivor som kan tillföra något till originalversionerna och det är väl egentligen inte heller syftet med dem. Det är väl själva livekänslan man vill åt och inte ha en vassare version av originalet`?
#
Jag köper live skivor för att ta reda på hur bandet låter live!!!
#
jag tycker liveskivor överlag är bra.. speciellt unplugged eller akustiska versioner. akustiskt låter bättre
#
ha ha tänk er tyskar akustistk!
#
>>Griff….
gå och häng dig.
#
hoppas ni recencerar The Tyde imon, dom är riktigt bra!
#
….and the dragon roared:
- I will drench you all with my fire from hell!
Då sa riddarna (på engelska såklart, eller tyska???): Brothers unite, we must fight in the night, the dragons ass is too tight, we must fight, let us hail, we must chop of the dragons ass with our swords of steel! We will ride on our dark horses towards our destiny, GLORY to the brave men from the forest of elves, who faught the dragon of steel.
#
Recensionens raljerande med dom tyska gubbarna verkar inte återspeglas i betyget.
En femma ?
Samma som ”Verkligen” med Kent fick …
Gonatt
#
Men Kent kommer egentligen aldrig högre än 5 eftersom dom är så fega.
#
All powermetal must be destroyed!
#
Underbar recension, trots att jag inte har någon Völler-mustasch eller ölmage när jag är på Blind G's konserter ;P
#
va fan har du mellan öronen! sågspån lr att nämna hansi i samma mening som lasse berghagen e ju för fan bevis på att nån borde sparka dig i arslet. Om du int tycker blind guardian e bra så säg det istället för att svamla.
#
Kommentera eller pinga (trackback).