Recension
- Ragga Ragga Ragga 2003 (CD) Samling
- 2003
- Greensleeves/MNW
Smäller hårdast i sommar
Lyssna
Externa länkar
- Greensleeves
- Här kan du provlyssna på nästan alla låtarna och läsa mer om vad rytmerna heter.
Jag har aldrig vågat plocka upp någon av utgåvorna i den här samlingsserien förut. De där närapå påfrestande lättklädda damerna på omslaget har stört mig. Trots att låtlistorna ofta skrikit: ”köp! köp! köp!”. Jag är väl för pryd helt enkelt.
Texterna på ”Ragga Ragga Ragga 2003″ är däremot inte särskilt pryda. Det handlar mest om snoppar, tuttar och rumpor. Märkningen ”…Raw… x-rated dancehall…” är inget båg. Det här är snuskiga saker på råa rytmer.
Det smäller obönhörligt. Precis så som jag vill ha min ragga. Rytmerna är stenhårda, killarna som brölar texterna likaså. Musik som tvingar fram kroppsrörelse.
Smäll, smäll, smäll.
Jag gillar det lite okonventionella greppet att låta samma artist få ha med mer än en låt.
Alla de största namnen finns representerade med låtar som i många fall är de starkaste jag hört från någon av dem på flera år. Beenie Man levererar till exempel tre spår och åtminstone två av dem, ”Row Like a Boat” och ”My Dickie” (en omarbetning av Missys ”Work It” på en rytm signerad King Jammy), är det bästa han släppt ifrån sig sedan ”Who Am I”.
Det här är 18 låtar som tvingar rumpor att skaka. Det är enda målet och det lyckas så gott som varje gång.
Sean Pauls ”Ever Blazing” hör till de snällare spåren och jag håller den högre än ”Gimme the Light”. Riktigt bra och en solklar dansgolvshit även utanför raggaklubbarna.
Över huvud taget finns det gott om låtar som borde fylla vilket dansgolv som helst här. ”Under Mi Sensi” görs om, för jag vet inte vilken gång i ordningen, av Alozade, Hollow Point och Mr Vegas med strålande resultat. Vybz Kartels ”Sweet to the Belly” borde också ha chans att nå bredare.
För min del hade Buju Banton gärna fått byta en handfull av låtarna på ”Friends For Life” mot den hårda ”Nuh Lame Thing” som han istället valde att släppa hit. Och jag är barnsligt förtjust i Elephant Mans kallt diskantsmällande ”Chiney Thing”.
Om du bara tänker köpa en ragga-samling i år borde du nog ta en närmare titt på den här. Även om du som jag aldrig vågat bära den mot skivbutikens kassa tidigare.
Tack och lov för internet.
Publicerad: 2003-06-08 00:00 / Uppdaterad: 2007-05-02 14:22
26 kommentarer
Det heter ju Reagge! Ragga gör ”Raggare”.
#
Låter kul. Tänker inte kolla upp det, dock. Ställ inga frågor.
#
Reagge var något nytt. Är det reggae du tänker på, eller?
#
4-life yo.
#
Shit vilken ful framsida
#
”Reggae e' livet. De' e givet…” :O)
#
Usch, vad jag ogillar ragga ragga ragga. Tacka vet jag rytmalbumen!
#
Patrik, jag har inte så stor koll och är lite nyfiken, vad är egentligen skillnaden mellan reggae, ragga och rocksteady?
#
Och mellan Dancehall, Ska och Soca.
#
fan alltså, jag skulle vilja ha en bra ragga-samling men det funkar ju liksom inte när omslaget ser ut sådär. urk. varför gör de så, egentligen?
#
nördar som inte vet skillnaden på reggae o ragga =) Stor jävla skillnad… isf. vore raggae = ska men det är det ju inte även om reggaen kommer ursprungligen därifrån…
#
Jag vill köpa den hr skivan jag blir kåt av amslaget!
#
jaha och? berätta istället för att lägga onödiga kommentarer
#
riktat till Ankan alltså…
#
gå in på http://www.skawars.nu för alla sorts förklaringar
#
Reggae används ofta som genren där roots, dancehall, ragga, lovers etc samlas under men med ordet reggae så menas väl oftast 70-tals roots.
#
okej… allmusic.com hade annars bra förklaringar under Reggae
#
hoppas att du inte va seriös när du sa att ragga kommer från ”raggare”.
#
Detta är de olika reggae-varianterna i någorlunda kronologisk ordning: Från början fanns folkmusikstilen MENTO, men den spelades inte in på skiva.
SKA är den första moderna musikstilen från Jamaica. Det går snabbt och i baktakt.
ROCKSTEADY kom efter. Här gjorde man tempot lite långsammare och började sjunga mer. Sången var inspirerad av amerikansk soul och är ofta flerstämmig.
När musikerna blev mer politiskt medvetna och rökte mer sänkte man tempot ytterligare och sjöng om politik och religion (rastafari). Då blev det REGGAE, eller Roots Reggae.
LOVER'S ROCK är i princip roots reggae med kärlekstexter.
Plötsligt blev man galna i eko och konstiga studioeffekter på Jamaica. Denna stil kallas DUB.
Ovanpå dub-versionerna av vanliga låtar lät man DJs rappa, eller ”toasta”. Resultatet kallades Dancehall och kan också vara sjungen. För att spara pengar tog man bort blåsare och vissa andra ”onödiga” musiker och började spela in flera låtar på samma komp, eller riddim. De medvetna texterna försvann mer och mer.
Efter hand gjorde synthar och keyboards intrång i musiken och man kunde rationalisera bort ännu flera musiker. Musiken blev hårdare och kallades snart för RAGGA.
På senare tid har fler och fler ragga-musiker blivit politiskt medvetna och bitna av rastafarins budskap och gör nu vad som ibland kallas CONCIOUS RAGGA.
Typ så, ungefär, skulle jag säga att det hänger ihop.
#
Nja… lite fel blev det. Jag menar inte att Dancehall är rap och toast på enbart dubversioner, men det började så. Sen rappade man på allt.
#
det sägs att man spelade rocksteady (sölig ska) för att det var så förbannat varmt den sommaren, så för att publiken skulle orka dansa med saktade man ner tempot…
…voila! Rocksteady!
#
Andra skivor man inte vågar köpa i affären:
Blind Faith – Blind Faith
vad som helst med Velvet Underground
#
Fult omslag. Bort bort.
#
Fult?
#
Usch, nej sån här musik blir man bara deprimerad av. Så vansinnigt tråkig!
#
Ragga..ragga..GEGGA
#
Kommentera eller pinga (trackback).