dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Dave Gahan: Paper Monsters
Paper Monsters (CD) Dave Gahan
2003
Mute/Playground
2/10

Magplask

Lyssna

Sök efter skivan

Den här skivan kunde ha blivit hur bra som helst – men tyvärr, ”Paper Monsters” är en av årets största besvikelser.

Jag har den största respekt för den här mannen. Dave Gahan är en ikon. Som scenisk frontman hos Depeche Mode har han dompterat publik i tjugotalet år. Han har fanatiska fans i alla världsdelar. Men han har varit i helvetet. Han var kliniskt död någon minut efter en överdos, innan livet tog en ny vändning för ett antal år sedan. Vägen ut ur missbruket har blivit allt fastare och idag är det dottern som står för kickarna.

Han har upplevt oerhört mycket och har saker att berätta. Säkert har han också mycket egna musikaliska idéer som väntar på att hitta slutgiltig form. Synd bara att han inte klipper navelsträngen med Depeche Mode på sin solodebut, utan kompromissar med sitt musikaliska förflutna så mycket att slutresultatet blir lika urvattnat som ett slutdokument från ett EU-toppmöte.

Formen är minst sagt bekant. De sedvanliga Anton Corbijn-bilderna finns på konvolutet. Samma manér på typografin. Oväntat, men ändå förutsägbart. Nog för att Corbijn tagit många fantastiska bilder, men vi har sett Dave Gahan på det här sättet förr.

Musikaliskt består skivan till störst del av såsiga ljudmattor. Ofta helt utan melodi. Saggigt, träigt och genomtrist. Det låter gnälligt mässande, trots att det ska vara en hoppfull skiva. Både Knox Chandler (medmusiker och låtskrivare) och Ken Thomas (producent) måste ha haft huvudet under armen när de arbetade med den här skivan. Att försöka efterskapa Sigur Rós-atmosfärer med Dave Gahan var inte ett genidrag. Islänningarna har melodier och idéer. Något som trion bakom ”Paper Monsters” verkar sakna totalt.

Det saknas tryck. Hela anslaget känns närmast viljelöst. Låtarna flyter omkring på ytan som öronmaneter i stiltje.

”Hold On” ska vara en glädjespridande låt med ett buskap om hopp. Visst, texten har väl en sådan mening, men orden träffar mig inte och musiken kan sammanfattas med tre bokstäver – zzz. En bokstavskombination som sammanfattar ”Paper Monsters”.

För trots att texterna är personliga och Dave Gahan sjunger med samma styrka i stämbanden som vanligt, så griper inget tag i mig. Det känns tråkigt. Trots att jag lyssnat om och om igen, har jag inte hört något av vad han försökt säga. Titlar som ”Black and Blue Again”, ”Bitter Apples” och ”Goodbye” lovar långt mycket mer än de håller.

Tre låtar sticker ut något. ”Dirty Sticky Floors” och ”Bottle Living” har visst släktskap med sentida Depeche Mode-låtar. Men de låter som om de vore framförda av ett halvtaskigt tyskt coverband. ”I Need You” är den enda låten med lite riktig potential på skivan, och den kunde med lite mer finess kunnat kvala in på ”Exciter”, med sitt pockande driv och sin lätta åttiotalsdoft.

De bilder jag ser framför mig när jag sluter ögonen och lyssnar på den här skivan innehåller simmande delfiner, fromma människor som gör tai chi-rörelser i motljus framför helande kristaller. Människor som i slutet på varje bildsekvens faller ihop döende, kvidandes ”stäng av musiken, stäng av musiken”. Allt regisserat av Anton Corbijn.

Knappast de bilder jag hoppades att Dave Gahan skulle väcka hos mig. Kanske hade jag helt fel förhoppningar. Men den här skivan blev varken organisk eller elektronisk. Varken rockig eller deppig. Den blev bara dålig.

Trots denna känsla hoppas jag – och tror – att Dave Gahan kan stå stadigt på egna ben i framtiden, bara han vågar lita på sig själv. Nu låter han mest som en andra klassens låtskrivare, inspirerad av Martin Gore, men helt utan dennes känsla.

Dave Gahan var verkligen värd att få göra en egen skiva. Hoppas han fick ut något av det. För bara de mest lojala fansen lär få något utbyte av den här skivan.

”Paper Monsters” är ett magplask.

Fredrik Welander

Publicerad: 2003-06-05 00:00 / Uppdaterad: 2003-06-05 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #2019

29 kommentarer

Dave Gahan suger

Sunk Oregistrerad 2003-06-05 00:01
 

anton corbijn är den mest överskattade nollan som någonsin har rört vid en kamera, fattar fan inte hypen. Allt som han rör vid förvandlas hastigt till bajs.

Recensera deftones då!

Anonym Oregistrerad 2003-06-05 00:06
 

Bättre än erasure och kent

iaf Oregistrerad 2003-06-05 00:15
 

Svårt att vara bätre än Kent?

Matte Oregistrerad 2003-06-05 01:18
 

så jävla alternativt att gnälla på kent

.. Oregistrerad 2003-06-05 03:34
 

Kent är en pung

hårig och svettig Oregistrerad 2003-06-05 06:29
 

det är ju inne och klaga på kent i alla indie-kretsar. synd att man inte bara kan ta all musik för vad det är och skita i vad andra säger att man ska tycka.

griff Oregistrerad 2003-06-05 08:51
 

Jag kan gott hålla med Fredrik. Den här skivan är om möjligt ännu tråkigare än ”Exciter”, och är det slutgiltiga beviset på att det enda Dave Gahan egentligen kan göra bra är att sjunga Martin Gores texter.

Jag är mer intresserad av en recension av Martin Gores senaste coveralbum Counterfeit², kommer ni att recensera den?

vocodad Oregistrerad 2003-06-05 09:16
 

Håller med griff!

jävla gnäll hela tiden!

idag ska jag iväg o köpa metallicas nya iaf.. hoppas det kommer en recension på den.

jag har hemmorojder =O Oregistrerad 2003-06-05 09:50
 

jag är också otroligt besviken på den här skivan, tycker att Stay är den enda låten som förmedlar någon slags känsla, annars är den skräp (och så är även den medföljande DVDn). Synd på 189 spänn.

robban Oregistrerad 2003-06-05 12:05
 

50-cent då???

siljan Oregistrerad 2003-06-05 12:21
 

Tja, skalar men bort det allra såsigaste, och beåller Dirty Sticky Floors, Hold On, I Need You och Black And Blue Again, så får man en rätt okej skiva.

Fast väldigt kort, förstås.

Ljudlandskapen faller mig förvisso i smaken i sig, men tyvärr saknas det nästan helt melodier. Flera av låtarna bygger på antingen tvåackordsbyten, eller 4-ackordsslingor upprepade under 6 minuter. Synd.

Men okej, med lite DM-låtar i bagaget kan Roskildespelningen ändå bli en munter tillställning.

shoppingnerd. Oregistrerad 2003-06-05 12:24
 

Yep, Deftones plattan!!

Fuck up Oregistrerad 2003-06-05 12:30
 

är det inte hemskt hur platta många artister blir när man tar bort variablerna sex och droger? dave gahan är lyckligare (verkar iaf det som) än någonsin och tråkigare än någonsin. ännu en av livets orättvisor.

ola Oregistrerad 2003-06-05 12:31
 

har väntat på deftones ett par veckor nu

pigg Oregistrerad 2003-06-05 12:42
 

Metallicas nya alster süger püng. Just så.

af ödla Oregistrerad 2003-06-05 15:56
 

tror knappast att det har med avsaknaden av sex och droger (en klyscha som alltid upprepas), gubben är gammal och samma sak med alla andra som man säger samma sak om…

robban Oregistrerad 2003-06-05 16:33
 

Vilken bra recension! Målande, och motiverat!

Berit Oregistrerad 2003-06-05 17:01
 

Men han är en mästare på poser.

aka Oregistrerad 2003-06-05 18:01
 

Fint språk och roliga bilder i denna välskrivna recension. ”Låtarna flyter omkring på ytan som öronmaneter i stilltje.” Bra och kul Fredrik!

En grej; stiltje. Inte stilltje.

Stavningsnörd – javisst.

Jonas G Oregistrerad 2003-06-05 21:09
 

2 av 10?! är den verkligen SÅ dålig? jisses, nu blev jag jättebesviken. men jag tänker köpa den ändå!

jag Oregistrerad 2003-06-06 22:52
 

den ÄR så dålig

robban Oregistrerad 2003-06-08 17:08
 

den är KNAPPAST så dålig.

dalle Oregistrerad 2003-06-09 19:19
 

Nä, den är inte SÅ dålig, men programmera din CD hårt. Att lyssna på hela plattan rakt igenom gör en ganska ”mätt” –

i bemärkelsen dåsig, sömnig…

shoppingnerd. Oregistrerad 2003-06-10 11:21
 

Jag tycker det vore häftigt om artister som Dave Gahan, Thom Yorke och Björk bara sket i sången och gjorde ett totalt instrumentalt album. De skulle kunna lära sig mycket på det! Dave Gahans album skulle förmodligen i detta fall inte bli speciellt bra, men ändock bättre än Paper Monsters. Thom Yorke skulle kunna göra mycket intressanta saker (som vi ju redan hört prov på, visst är det skönt när han inte sjunger ibland?). Vad Björk skulle kunna prestera vågar jag knappt ens tänka på.

Mikael L Oregistrerad 2003-06-11 12:42
 

Den var väl inte så pjåkig.Har precis köpt skivan och tycker det låter ok.man blev ju tvungen att köpa en dvd-spelare åxo.Har inte lyckats få fran ngn bild än men dock.

mikael larsson Oregistrerad 2003-06-11 15:45
 

Bottle living är en skön låt

mattias Oregistrerad 2003-06-14 14:18
 

”Dirty Sticky Floors” är klockren!

Mera Krautrock!!! Oregistrerad 2003-06-15 15:44
 

[...] Dave Gahan Paper MonstersDepeche Mode ExciterMegadeth RiskWeeping Willows Into the LightMadrugada The Deep End [...]

Dave Gahan "Hourglass" | dagensskiva.com Oregistrerad 2007-10-29 12:05
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig