Jag sitter på tåget mellan Örebro och Göteborg. Någonstans innan Töreboda tröttnar jag på senaste Marduk-plattan och motvilligt bläddrar jag fram ”Very Exciting” med Hard-Ons och lägger den i min CD-freestyle. Anledningen till att det är motvilligt beror på att jag har lyssnat på skivan två gånger hemma i lägenheten och då funnit den ganska ointressant. Vid en närmare titt på bak-katalogen upptäcker jag titlar som ”Dateless Dudes Club” och ”Dick Cheese”, vilket gör att jag tänker på band som Bloodhound Gang, tyvärr.

Jag har aldrig tidigare stiftat bekantskap med australiensiska Hard-Ons, trots att de till och med spelat live här i Örebro. Minns att jag via olika kommentarer och recensioner jag läst har avfärdat dem som trötta Hellacopters-kopior. En fördom som nu får bita i gräset. För någonstans i den västgötska ödemarken inser jag hur bra Hard-ons verkligen är. Det som drabbar mig denna torsdag är en blandning av Weezer, tidig Bad Religion, eller NOFX för den delen, en dos skrevrock och en nypa Sonic Youth, bland annat. Låter det som en enda kakofoni? Det tycker jag med nu när jag läser det. Förhoppningsvis skall jag dock reda ut begreppen.

Hard-Ons är verkligen ett band med många ansikten. ”Expect the unexpected” står det i biografin, och det ska man verkligen göra. Musiken har verkligen ett brett spektra, dock med den gemensamma nämnaren att det alltid är svängigt och glimten i ögat. Inräkningen ända till trettio (!) på låten ”Race Track”, där rösten påminner om den talande delen av radarparet Jay och Silent Bob, kanske ger en liten ledtråd till vad som avses glimten i ögat. Men förvänta er det oväntade även musikaliskt. Grunden är melodisk pop-punk-rock, men avstickare görs hela tiden, ”Punk Police” låter som Business möter NY hardcore medan ”Olympic Diver” låter nästan brottsligt likt ”Prince of the rodeo” med Turbonegro. För att inte tala om kängpunksöppningen (nåja) på ”Cat’s Got Your Tongue”.

Vad som ytterligare gör mig så tillfreds med den här skivan är atmosfären den andas. Jag tänker mig genast in i en situation där jag kommer strosande framemot Pampas på lördagseftermiddagen. Solen gassar och det är sådär dammigt som det blir efter ett par festivaldagar med bra väder och själv har jag nyss satt i mig en vildsvinskebab. På scen kliver Hard-Ons upp. Det är tjockt med folk och det viftas med en Joddla Med Siv-flagga. De öppnar med ”That’s When I Reach For My Revolver”-liknande ”Baka”. Lycka.