Recension
- Give Up (cd) The Postal Service
- 2003
- Sub Pop/MNW
Giftermål i arkadhallen
Lyssna
Externa länkar
- Postal Service
- Bandets sida på Sub Pop.
- Death Cab for Cutie
- Dödstaxins sajt.
- Dntel på Plugsearch Records
- Dntel har en sida som är enklare än det är att uttala bandets namn.
Nu ska ni få höra.
När jag bodde i London och min tilltänkta i Johanneshov brukade vi skicka små paket mellan oss. Det kunde vara allt från tolvsidiga funderingar på linjerade A4 till nittiominuters kassetter med ännu fler funderingar. Eller rent svammel. Breven från mig var nog mer svammel än funderingar. Lite senare flyttade jag hem och lite senare förlovade oss.
Nora Ephron, eat your heart out.
Ben Gibbard bor i Seattle och Jimmy Tamborello bor i Silverlake, Los Angeles. Gibbard spelar i Death Cab for Cutie och Tamborello i Dntel. De brukade skicka små paket mellan sig. Oftast innehöll försändelserna cd-r laddade med idéer, byggen, små passager, hit och dit. Därav namnet Postal Service. Och deras korrespondens var måhända inte i samma passionerade syfte som undertecknads, men det hela resulterade ändå i ett kärleksbarn. Och det är den skapelsen, Give Up, som just nu snurrar i min cd-spelare.
Fan, vad snyggt man kan få till det ibland.
Death Cab for Cutie spelar indiepop. Dntel pysslar med electronica. Att utifrån det försöka klura ut hur Postal Service låter kräver ingen Stephen Hawking. Postal Service spelar electronicapop. Men det låter inte särskilt mycket som Pet Shop Boys. Och ännu mindre som Human League.
För de av er som någonsin lånat ett öra till de inblandade parternas respektive konstellationer kan det meddelas att det inte är ljusår från den eminenta EP Dntel släppte i fjol, (This is) The Dream of Evan and Chan (en låt som senare dök upp på ”Life is full of possibilities”), med några få extra nävar indiepop nedsmusslat när Tamborello hade ryggen till.
För er andra. Tja, det låter som om Grandaddy (Gibbard är en riktig deadringer för Jason Lytle) slutligen vandrat in i den oundvikliga lappsjukepsykosen, hittat en tidsmaskin och tagit sig tjugo år tillbaka i tiden för att bedriva terapeutverksamhet i en arkadhall. Ungefär. Typ.
Det farliga med att snegla över axeln mot det förrförra decenniet är att man väldigt lätt kan snava i de fallgropar som kallas Kitsch respektive Nostalgi. Ni vet, hela den där grejen med vita axelvaddskavajer med uppkavlade ärmar, Jan Hammer-slingor och hawaiiskjortor.
Postal Service är dock tillräckligt förankrade i nutiden för att undvika dessa små snedsteg. Främsta orsaken är Gibbard. Man tror på honom. Han sjunger: ”You seem out of context/in this apartment complex/A stranger with a doorkey/Explaining that, 'I'm just visiting'”. Och man tror på honom.
Hans texter om Alienation, Isolering och Ensamhet (TM) är – i brist på mer målande beskrivningar – äkta. Inga stora gester, liksom.
Sen har vi Tamborellos avdelning. Som vore han en naturbegåvning på Tetris prickar han in beståndsdelarna så snyggt att de bara skulle kunnat passa där, med en lika precis som lekfull hand skapar han ett collage av analogt knaster, drum 'n' bass-beats och allehanda tevespelsrytmer. En direkt kontrast mot Gibbards – håll i er, nu kommer en klyscha som heter duga – avskalade och hudnära framförande. Och det är ju just därför det funkar så bra.
Jag vill kalla det electronica med hjärna, men det skulle troligtvis vara så fördomsfullt att Janne Josefsson skulle börja vädra vid blotta tanken. Istället kan man konstatera att vad de båda herrarna lyckats åstadkomma är en bro som överbryggar de båda genrerna och faktiskt gör att nätbrynjor och snedluggar kan rumla runt på dansgolvet arm i arm med 3D-brillor i papp och helt opåkallat slå upp skyltdockeposer.
Man kan ju bli gråtmild för mindre.
Duan Adler, eat your heart out.
Publicerad: 2003-05-13 00:00 / Uppdaterad: 2007-06-28 09:54
21 kommentarer
helt sjukt bra skiva!
#
jag blir sugen på o köpa.. ge mig pengar!
#
Skivan är mycket bra, hinner inte läsa recensionen nu, men det ska göras ikväll..
#
Grym skiva! Dock håller jag inte med om att DCFC spelar powerpop fast det där med kategorier på musik kan vara svårt ibland. DCFC e för övrigt och helt underbara.
#
vad och:et i ”och helt underbara” kom från vet ingen
#
Such great heights….
fick tårar i ögonen när jag hörde den första gången…fantastiskt bra… Nu ska jag plöja igenom resten av plattan…
#
Helt lysande skiva! Köp och köp igen!
#
Jag kan varmt rekommmendera ett köp av Such great heights-singeln. Fjärde spåret är en helt lysande cover av Such great heights, gjord av Iron & Wine.
#
Bra recension på en fantastisk skiva.
#
dödsbra skiva + recension, men sjunger han inte:
you seem so out of context
in this gaudy apartment complex
a stranger with your doorkey
explaining that i am just visiting
eller är jag knäpp?
#
Jag håller med! Detta är en underbar skiva.
#
kan väl bara instämma i hyllningskören: skivan är guld. bäst hitills i år.
#
japp den här skivan är THE BOMB
#
Hur bra som helst!!
#
en av årets bättre skivor
#
max: du har rätt. det sjuka är att skivan varit ute på nätet sedan tidig vår. men den är fortfarande otroligt bra.
#
otroligt fin skiva. köp!
#
so this is the new year…
and i don't feel any different…
#
Håller med alla andra som skrivit här. 2003 års bästa skiva. ”Such great heights” är en av världens bästa låtar och dom andra på skivan kommer inte långt efter. Jag börjarde lyssna på dom efter att ha hört dom i en snowboard film som heter ”Lame”.. (Sjukt bra film förresten) Ska mycket till innan en punklyssnande snowboardåkare som jag börjar lyssna på elektro-pop, men nu e jag helt såld på dom…
#
such great hights är ju en suverän låt, men resten av skivan var en grym besvikelse. Varför är det ingen som nämner musiken vid sitt rätta namn? E M O. Det låter emo. tänk er rockkomp till dessa halvrisiga melodier och kejsaren står naken!
#
The Postal Service är en perfekt blandning mellan Dntel och Dead Cab For Cutie. Låtarna, som alla smälter ihop perfekt och har en väldigt bra helhet, påminner först och främst om The Photo Album (2001). Skivan har Gibbins, självklara texter och sköna stämning kombinerat med Tamborellos (dntel) otroliga "datamusik". Detta är helt klart på min topplista över favoritalbum. (Ps. Mycket bra recension. Ds.)
#
Kommentera eller pinga (trackback).