Söder om Mason-Dixon-linjen. Mitt i bomullens förlovade land, djupt nere i den amerikanska södern. Det är där den svarta musikens kreativa centrum finns just nu, om du frågar mig.

Men det finns åtminstone ett par i redaktionen som sannolikt skulle placera sin flagga längre norrut. I Philadelphia. Kvarteren runt The Roots och okayplayer, närmare bestämt. Och visst har den organiska musikscenen i staden gett oss en lång rad fantastiska låtar och färgstarka artister. Inget snack.

King Britt är en av musikerna med rötterna i Philly. Som DJ och producent har han dragit sitt strå till stacken ända sedan tiden då han var hiphoptrion Digable Planets DJ i början av nittiotalet. Han har även släppt egna grejer under olika namn, som Scuba och Sylk 130, oftast house i den funkigare skolan.

”Adventures in Lo-fi” är det senaste släppet i Barely Breaking Even Records serie ”The Beat Generation”. En chans för producenter att göra en skiva med fria händer, med valfria gäster. Samlingsskivan han eller hon alltid har velat göra. Tack för det.

Blandband för de rika och berömda.

I King Britts fall var det ett hiphopalbum som stod högst upp på önskelistan. Så blev det också. En skiva med musik som inte så lite påminner om just det Digable Planets höll på med, fast med lite mer funk och lite mindre jazz (Butterfly dyker också upp som gäst, även om han kallar sig Cherrywine nuförtiden). Tillbakalutat och levande funksväng, alltså. Mos Def och Common är två andra namn som jag kommer att tänka på.

För min del räckte det med en snabb till på gästlistan för att bli nyfiken. En skiva med såväl Pos och Trugoy från De La Soul (när kommer nästa skiva?) som Bahamadia (när kommer nästa skiva?) gör mig vänligt inställd. Och jodå, de levererar.

Bahamadia visar återigen att hon är en av hiphopens bästa kvinnliga MC:s (eller, ja, en av de bästa. Punkt.) när hon oberörd flyter fram med sin avslappade, coola rap i jazzigrökiga ”Transcend”. De Las mesta rappare dänger till med en handklappsfunkig kusin till Chics ”Good Times” som får mig att glömma att det ligger snö utanför fönstret. Dessa två, tillsammans med Ivana Santillis översvängiga ”Superstar” (handklappsfunk här med), är de absoluta höjdpunkterna på ”Adventures in Lo-fi”. Men vilka höjdpunkter, sedan.

Här finns flera låtar som nästan når lika långt. Capitol A:s båda gästinhopp ”Caught Out (There)” (inte den låten) och ”Next Plateau” är headnoddare av bästa märke i Mos Def-skolan. ”Depth”, med pratrap från Roblife, och ”Love's Time”, med sitt vemodiga pianodriv och sång av Lady Alma, sticker också ut. Avslutande ”A Foreigner No Longer” med sin blappiga syntbas är också värd att lyftas fram.

Men min stora invändning mot ”Adventures in Lo-fi” är samma invändning jag har mot en hel del av det som kommer från okayplayer. Ibland är låtarna lite väl lösa i konturerna. Groovet finns där, men det är däremot sämre med något så banalt som melodierna. Skillnaden mellan ”fantastisk” och ”aptrist” kan vara hårfin. Som tur blir ”Adventures in Lo-fi” aldrig det sistnämnda, även om det finns spår jag hade klarat mig utan.

Men visst. Det är kanske bara jag. Är det Philly-groovet du är ute efter får du över 70 minuter av den varan här. Om du tycker att Commons senaste skiva bara var konstig eller att det gått alldeles för länge sedan ”Black on Both Sides” kom ut är ”Adventures in Lo-fi” definitivt värd att kolla in.