Recension
- Lesser matters (CD) The Radio Dept.
- 2003
- Labrador/MNW
Uppe i det blå
Lyssna
Externa länkar
- The Radio Dept.
- Skivbolagets info.
- Lyssna på The Radio Dept.
- Labrador bjuder på tjuvlyssning.
Etiketter
Det här är den bästa popskivan som gjorts i Sverige, läste jag någonstans. Många har hyllat den och det är ganska lätt att förstå. Jag blir glad av att lyssna på ”Lesser matters”. För mig är det som att ligga på en gräsmatta och titta upp i en himmel, där flygplan gör vackra jetstrimmor mot den blå bakgrunden, samtidigt som jag funderar på ingenting. Skivan har fått mig att känna sommaren – i februari.
Det är svårt att inte gilla sånt.
Låtarna har en spröd och vacker yta, som då och då skärs sönder av kontrollerade utbrott. Effektiva melodier och snyggt samspel mellan sång och instrument. Låtar som fastnar. Låtar som i sina bästa stunder definierar bra musik. Låtar som instrumentala ”Slottet #2″, avskalade ”Bus” och svävande ”Strange things will happen”.
De kännetecknas av lätta och luftiga arrangemang. Kompet är alltid klädsamt tillbakadraget. Inte minst trummaskinen präglar låtarna. Liksom effekterna som ramar in sången. Men alla dessa effekter The Radio Dept. använder sig av ställer också till det en aning. Produktionen bidrar till den tvekan jag känner inför den här skivan. Trots att The Radio Dept. gjort en samling riktigt bra poplåtar känns den skivan väl genomtänkt och konstruerad. Målgruppsanpassad. Varenda detalj känns genomtänkt och skapad för att låta spontan och ogenomtänkt.
Det stör mitt intryck. Lyssnar jag på den här skivan vid fel tillfälle blir jag bara arg och trött på att bandet gömmer låtarna bakom knasiga effekter. Jag väntar på att få höra en låt utan krångel, men det är som att vänta på en nysning som aldrig kommer.
Kanske är det just detta som är ”Lesser matters” storhet. Att den lämnar mig otillfredsställd. Det gör nämligen att jag kommer återkomma till den flera gånger. För att känna mer.
Men störst av allt är förstås låtarna. Och där har Johan Duncansson lyckats få till en ganska imponerande samling. ”Lesser matters” är knappast den bästa popskivan som gjorts i det här landet, men gillar du introvert pop uppe i det blå är detta en skiva du inte vill missa.
Men, det visste du nog redan.
Publicerad: 2003-02-27 00:00 / Uppdaterad: 2007-05-19 01:19
45 kommentarer
Årets platta.
#
En 7:a är vad jag också hade gett den här skivan. Möjligen en 8:a.
#
yes, uppmärksamheten är överdriven. ”Lesser Matters” är inget mästerverk. Det är endast en skön skiva. Men det var nog menat så oxå. Radio Dept vill inte skapa storverk, utan endast vara det de vill vara. Bra.
#
JOHAN Duncanson om du syftar på sångaren.. JONAS Duncansson är det den gamle bandyspelaren från wales du eller?
#
8 eller 9.
och för traditionens skull vill jag bara fråga – MEN 50 CENTS DÅ?!?! (sen skiter jag iofs i 50 cents, men nån måste ju säga det)
#
två enterslag efter fjärde punkten i femte stycket och recensionen är perfekt.
#
Svensk pop har aldrig varit i sämre skick. Betyg: 2/10. Knappt Joakim Hilson hade snickrat ihop en sån här dyngskiva.
#
kan ingen ta bort arg skåning? aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah jag blir så less
#
Jag ger den en nia. Den gör mig lugn
#
Jag ger den en klar 9:a. Skulle vilja påstå att det är en av de bästa svenska plattorna, någonsin. Att jag sedan inte fattar vad recensenten menar med att ”varje detalj känns genomtänk” beror kanske på att jag är trög. för mig låter det bara som grymt avspännt och som om bandet har haft roligt och mycket tid på sig och verkligt gillar att spela in denna skiva. men men, det är bara vad jag tycker.
#
Förmodligen var Fredrik dyngrak när han skrev den här recensionen. Det måste tilläggas att bara hälften av låtarna är riktigt bra, resten är sådär, så det sammanlagda betyget kan bara blir runt 6 av 10, tyvärr. Where damage isn't already done och Agaist the tide är dock bara så jävla bra. Det finns dock några riktiga bottennapp………..
#
Hey, modern day, what's this going to happen, Jerimiha is best, fuck the rest.
#
The Radio Dept. isn't so good as everybody says. That's life, every indie kids…………………
#
Hmmm fattar inte den här plattan! Nej inget för mig alls, den har inget driv… knappt godkänd med andra ord!
#
bästa skivan i år
#
why won´t you talk about it påminner ganska mycket om bear quartet… och jesus. och radio dept.
#
jag ger den klart hundra i betyg, och håller med i alla klycshor som sagts om det här bandet, det här är otroligt bra.
Jag skojar
#
det här är ganska tråkigt faktiskt. jag vet inte hur ni som tycker detta är bland det bästa svenska någonsin, men jag tror ni blir lite lurade av soundet att tro att det är riktigt bra. det är det inte.
#
Ljudbilden är rätt intressant trots att man börjar bli less på 80-talsinfluerat sound. Låtmatrialet är dock inte särskillt starkt.
#
Sverges just nu bästa band!
#
Måtte aldrig den där röven 50 cent får finna ngn plats här!! Han kan ta sitt ghetto ngn annanstans…Fyfan skit på er!!
#
8 eller 9.
Naturligtvis är det inte Sveriges bästa skiva någonsin. Men, räcker det inte att ett svenskt band gör en smått fantastiskt bra skiva? Dessutom, den växer något sjukt med antalet lyssningar. Kan bli en 9,5.
#
Skivan är ju hur grym som helst! Att anmärka på produktionen, som ju är en av skivans allra starkaste inslag, är enligt mig jävligt konstigt. Synd bara att de lämnade utanför några av sina bästa låtar.
#
Hmm, får la lyssna en gång till då…
#
Så dem live för några veckor sedan och det kunde faktiskt inte varit tråkigare. Detta är inget annat än en tråkig intetsägande hype…
#
http://www.revolver.nu/albumframeset.php?article_id=501
Är det den här recensionen det syftas till?
#
Hey! Radio Dept i Hässleholm, Perrong 23 också 3/5. Glöm inte det.
#
varför är alla så rädda för hype?
#
Så OTROLIGT 1990!!
Alla mina skivor från gymnasietiden låter ju precis såhär, och finns för 29:- på närmaste skivbörs.
Men nu plötsligt – hype!?? Jag fattar iiiingenting!
#
Jag tycker den är ganska bra men verkligen inte så bra som hypen försöker få dem.
#
Fantastisk produktion. Perfekt balans mellan ”oljud” och melodier och vilka melodier sen… Indie-pop blir inte bättre än så här. För första gången på arton år känner jag mig som sexton igen. Perfektion!!! 10/10
#
Jag fattar inte detta.
Men det är okej, bara.
#
Va fan spelar det förr roll om det låter som gamla band??? Melodierna är ändå så jävla fina!
#
såg sångarens (j.duncansons) gamla band en gång.
Då lät det the cranberries.
Vad hette den gruppen ?
The radio dept är klasser bättre
än the embassy,
men alldeles för överskattade ändå.
Jag väljer lätt att lyssna på calexicos nya skiva istället.
#
liz kit: du tänker nog på Plastic Souls.
#
liz Kit (å ni andra) gå till demowebben, där kan man ladda ner love poem med plastic soul. väldigt bra låt.
#
calexicos nya är bra som bara den!
#
det faktum att det verkar finnas typ tio olika sätt att hylla plattan och lika många sätt som folk sågar plattan visar på att det är en riktigt bra skiva…tycker själv att plattan är skitbra och det finns 6-8 gamla låtar till som lugnt hade kunnat vara med på skivan…
#
grymt bra skiva. att jämföra den med hillson är som att säga att kuba och sverige är ungefär lika rika.
#
Folk säger att man luras av soundet att tycka att den är bra…? Hur kan man luras av soundet? Känner man att skivan är bra är den väl det och soundet har väl en ganska stor funktion att fylla.
#
… Men sen är Arg Skåning dum i huvudet också. Så jävla slut faktiskt. Detta är den bästa skivan som har gjorts i det här seklet. Min ögonsten! 10/10. Helt klart.
#
Jag blir så glad att vissa på denna sida sågar denna skiva, då känner jag mig lugnt. För det finns inget jag hatar mer än mainstream folk som inhalerar sådana konstverk, från människor som är deras raka motsats. Annars är det så att radio dept är väldigt bunden till sin musikstil så jag måste säga att det är så att de som är inne för indie, och som det som de så fint uttrycker det psykadelisk drömpop, älskar det för det är en pärla för sin stil, och logiskt blir det så att folk som inte är så insnöade på det lätt stöta bort albumet. Personligen anser jag att detta är en av de bästa skivorna jag någonsin hört, och jag är ändå i grunden New Order fan. Men när jag kom över singeln "Pulling Our Weight" i vintras började jag rysa, för det var nytt för mig, men jag älskade det. "We Climb The Wired Fences" är en av de bästa låtarna jag vet. Och det sköna med Radio Dept är att de har genererat samma sorts musik hela tiden, inga dåliga låtar (okej, visst kan vissa tycka de bara gjort dåliga låtar, men de är bra på sin sak) och samtidigt lyckas utveckla låtarna, testa nya kombinationer utan gå ut på hal is och göra en dålig låt. Och jag tycker att Lesser Matters helt enkelt är en orgie i enormt bra låtar med djupa texter som går in på huden och in i venerna. Indie kungar (trots en kvinnlig medlem) kallade DN dem, och det är just vad de är.
#
[...] visst är det bra. Även om Mixtapes & Cellmates aldrig klår The Radio Dept. så har de ändå någonting som gör dem speciella. Ljudbilden är tät och går från [...]
#
Är det någon som vet var man kan få tag i Love poem med Plastic Soul nuförtiden?
#
Ja.
#
Kommentera eller pinga (trackback).