Jason Pegg tar sitt band Clearlake från en klarhet på debutalbumet ”Lido” till en annan på det senaste albumet ”Cedars”. Utan tvekan har bandet inte tappat i nyansrikedom eller bra låtar. Snarare tvärtom. Med tydlig vilja och utsatt mål tar bandet nya avstamp in i det mörkare och det mer komplexa. Till och med skivan i sig inleds i ljusa tongångar men går snabbt mot det mörka.

Inledningsspåret ”Almost the same” är en blandning av bob hund och The Smiths. Därefter vidtar en musikalisk resa genom en värld som liknar Tindersticks i sina stråkar och skyar av orosmoln i ”The Mind is Evil”. Fortsättningen kännetecknas av musik med drag av the Smiths, Depeche Mode och Elvis Costello, för att slutligen landa i den pianobaserade vaggsången för vuxna ”Trees in the city. Bäst blir ändå bandet i den lugna nästan styrdansvänliga ”Keep smiling”.

Både text och musik känns som en resa in i det mänskliga psyket och dess irrlabyrinter. Dessutom oftast på den skuggiga och mörka sidan, men vad gör väl det. Detta är bra pop som utan tvekan håller klass av ovan jämförda musiker. Så låt Clearlake ta dig på en mystisk och vemodig resa genom det engelska hedlandskapet. Till slut tycker du dimman hör till vardagen, och du kan inte låta bli att tänka att detta måste vara Magnus Carlson på engelska.