Game Tight! ges ut av skivbolaget Game, grundat av Jonathan Shecter, även mannen bakom hiphopmagasinet The Source. Det här är en samling singlar som bolaget släppt ifrån sig från starten 1999 fram till idag. Och det är ingen slump att skivan landar just nu.

Games lycka var nämligen gjord i och med att man 1999 lyckades ge ut två spår med duon Bad Meets Evil, medan de ännu var relativt okända. Den ena halvan av Bad Meets Evil gav förra året ut sin debut Rock City under sitt andra namn: Royce Da 5’9. Ännu bättre har det gått för den andra halvan, som nått osannolika framgångar som Eminem.

Dessa två namn är självklart de stora säljplåstren och det borde säkerställa intresset för Game Tight!. Men som om inte det vore tillräckligt dyker också 2003 års mest omsurrade hiphopnamn, 50 Cent, upp i en låt. Som sagt, det är ingen slump att den här samlingen landar just nu.

Sedan är det förstås ironiskt att alla dessa tre är inblandade i biffen mellan tidningarna XXL och The Source. Och ingen av dem står på The Sources sida nuförtiden.

Men det är inte det här som gjort etiketten Game omtalad. Inte i första hand i alla fall. Den stora orsaken ser du på omslagsbilden ovan. Hon heter Nicole Narain och var Playboy Playmate i januari 2002. Omslagen till samtliga singlar som ligger med på Game Tight! finns avbildade i cd-häftet och på samtliga är någon av Nicoles kollegor huvudattraktionen. Bilden som syns ovanför recensionen är den mest smakfulla. Dessutom den mest påklädda.

Jonathan Shecter har hinkat ut alla förevändningar och anspelningar genom fönstret i sitt kontor och istället valt att köra pang på. Ta en snudd på (i vissa fall helt) avklädd tjej och sätt henne på singelomslaget. Kidsen får både schyst musik och schyssta lökar. Inget hymlande. Sex och snygga brudar säljer.

Men det tar inte slut här. Självklart kan du köpa såväl kalendrar som dvd-filmer med bolagets ”hip hop honeys”. Beställningsformulär följer med i häftet. Leverans i diskreta kuvert. Omtänksamt.

Visst. Här borde följa en lång utläggning om hur sorgligt det är att musik säljs på det här viset. Att Game bara spär på stereotypen att hiphop bara handlar om guldkedjor och rumpskakande. Baby got back. Exploatering. Ja, ni vet.

Men det tänker jag inte göra. Jag kan inte bli upprörd. Det är taget långt förbi den välbekanta spetsen. Över kullarna och långt, långt bort. Jag skrattade högt när jag öppnade cd-häftet. Men om du tycker att det här är lika vedervärdigt som jag förmodligen borde tycka att det är, ja, då kan du sluta läsa nu.

Nu tänker jag nämligen gå in på musiken. Jo. Den finns också. Och den är bitvis riktigt bra.

Av Bad Meets Evil-låtarna är Scary Moves den överlägset bästa. I båda fallen ligger Reef-produktionen långt ifrån Eminems senare, egna grejer. Men just Scary Moves är faktiskt en av de bästa Eminem-låtar jag hört.

Royce dyker upp på tre spår till. I’m the King är riktigt trist, medan Spit Game funkar fint. Men jämfört med den tredje låten blir de tyvärr rätt bleka. Det gäller å andra sidan de flesta spåren på Game Tight! DJ Premier-producerade Boom (här i originalversion) är helt enkelt fortfarande så överjävla bra. En av de bästa singlar som släppts den här sidan 2000-talet om du frågar mig.

Men om man lyckas bortse från Boom för en stund finns det fler russin att plocka här. Framförallt Lord Diggas My Flows Is Tight, som inte så lite påminner om en Premier-produktion med sitt hejdlösa gung.

Däremot finns det en handfull bleka spår som drar ner betyget. I synnerhet titelspåret där Ric Riggler och Shecky Green (Jonathan Shecter under annat namn) förmodligen slår världrekord i sexism. Fast å andra sidan kanske den just därför hör hemma här. Förutom texten är även låten trist i största allmänhet.

Boom är det främsta skälet att införskaffa samlingen, men den har å andra sidan dykt upp på många andra ställen. För fans av Eminem, Royce eller 50 Cent kan det vara intressant att plocka upp deras släpp på oberoende Game. Det finns bra musik här, men som helhet är Game Tight! inget du inte kan leva utan.

Om du inte absolut känner att du måste stifta bekantskap med Nicole och hennes omslagskollegor, förstås.