Recension
- Les Amis de Paris EP (CDEP) Paris
- 2003
- Look Left Recordings
Dans! Dans! Dans!
Lyssna
Externa länkar
- Paris
- Officiella sidan.
- Look Left Recordings
- Skivbolaget. Här ligger även Granada och Busty.
Etiketter
Syntpop som timewarpats direkt från 1982 är det bästa som finns just nu. I alla fall om man är svenskt skivbolag, verkar det som. Titta bara på såväl Melody Club och The Embassy. Alla verkar jaga gitarrpop med analoga plastsyntar.
När demobandet Paris så till sist fick sitt skivkontrakt och nu släpper sin första ”riktiga” ep är de med andra ord långt ifrån först ut. Men de är långt ifrån nya i gemet. Hur många demoband hinner ge ut två Greatest Hits innan de ens fått ett kontrakt? Bara det är skäl att älska kvartetten Paris. Men det finns ett viktigare skäl.
Pop.
Banalt enkel pop.
Det är ju det som gör att Paris i mina öron är mycket roligare än såväl The Embassy som Melody Club. Melodierna. Popkarameller av bästa sort.
Dessutom kan jag inte låta bli att charmas av det faktum att Les Amis de Paris spelats in i gruppens sovrumsstudio och låter därefter. Jag irriterade mig ibland på att det lät väl hemmagjort på Greatest Hits vol. 2, men nu tycker jag att det inte ska låta på något annat sätt. Då skulle det inte längre vara Paris. Jag blir alldeles lycklig när trummaskinen i Polly låter precis som det lilla keyboard jag köpte på Esso för några hundralappar i mitten av åttiotalet.
Och det är också de små detaljerna som gör att jag faller för Les Amis de Paris. En plastig trummaskin. En tapetklistrig pianoslinga. En taktfast syntbas. Maskinella handklapp.
Av de sex spåren på ep:n är det egentligen bara Secret Mission som jag inte blivit riktigt kompis med än. Men det är snabbt glömt när Disco Ghost smyger igång med sin vemodiga pianoslinga att dö för. Så bra. Eller Polly som låter som en kusin till någon av Depeche Modes Vince Clarke-låtar. Den är så gullig att det krävs ett vältränat cynikerhjärta för att stå emot.
Men på något sätt är det Banks and Patches som bäst sammanfattar Paris. Eller rättare sagt de tolv första sekunderna. Tolv sekunder som byggs upp mot ett Go! innan låten fullständigt exploderar. Två och en halv minut senare är den över. Pang på. Då är det dans, dans, dans. Inget snack. Inget konstrande. Bara ren och skär pop.
Det gillar jag.
När Polly lämnat mina högtalare kan jag inte låta bli att trycka på Play igen. Och igen.
Det ryktas att Paris fullängdare landar till sommaren. Om det finns någon rättvisa i världen kommer de sälja byxorna av Melody Club. Men just nu är det Les Amis de Paris som gäller.
Jag trycker på Play en gång till.
Publicerad: 2003-01-21 00:00 / Uppdaterad: 2007-10-15 02:00
27 kommentarer
har svårt för att uttrycka vad jag känner för denna platta. En del av skriker ut ”ge mig mer”, medan en annan suckar djupt och känner att det har blivit lite väl mycket på senare tid. Det räcker fan nu.
#
Lite dumt att kalla sig för Paris när det redan finns en känd artist med flera skivor bakom sig med samma namn. Stäm dem!
#
Ett tag trodde jag ju att det var hiphop-hårdingen Paris som recenserades. Men det var det ju inte..
#
Hmm, jag kanske ska lära mig att ta till mig all text innan jag börjar snacka…
#
Bunta inte ihop Embassy och Melody Club. Embassy gjorde kanske den bästa svenska skivan förra året medans Melody Club är ett skivbolags-jippo-dagis-band med en målgrupp under 14.
#
det här betyget går jag inte med på…
#
Det börjar bli lite väl mycket pop nu! Skärping!
#
jag gillar Paris integritet!
#
paris är ju extremt dåliga.
#
Namnet Paris går knappast att ta patent på, så nån stämning blir det nog inte tal om.
Förövrigt är Les amis de paris extremt bra.
#
Lite dumt att kalla sig för Paris när det redan finns en europeisk huvudstad med samma namn. Stäm staden!
#
Jobbigt med allt gnäll på Melody Club. Att de är en skivbolagsprodukt stämmer nog inte riktigt… de vill bara göra glad musik och det måste visst alltid missuppfattas. Sen att vissa radio- och tevekanaler spelar sönder dem är inte deras fel…
#
Vem tusan bryr sig om Melody club. Det är ju bara ytterligare ett tråkigt popband som vill verka som de råkade skita ut skivan och inte alls har ansträngt sig för att noga odla sin utstuderade image.
#
Förresten, ”Paris” är nästan lika fantasifullt som ”Karlskoga”.
#
Nä, Paris är inte lika fantasifullt som Karlskoga. Det beror iofs på vad man vill förmedla för stämningar, vad bandet Paris står för. Men visst känns Paris lite mer världsvant än Karlskoga…
#
Klart det inte går att ta patent på Paris, men det borde ju inte gå att ta patent på Kent och Jumper heller då. Fritt fram att släppa skivor under de namnen från och med nu då.
#
burn!
#
”Degerfors”. Det vore coolt. Kniv-i-fickan-attityd.
#
Mycket fin recension!
Paris är mitt absoluta favoritband.
De är sant att de är mycket bättre än Melody Club.
#
http://www.dagensskiva.com/discuss.asp?diskid=104071
#
apporopå band med samma namn inom helt skilda musikstilar är väl ändå svenska dagispopparna Peaches (rosa helikopter) och den stenhårda electrofeministen Peaches ett praktexempel. så otroligt kul. ha ha
#
nae…tycker inte varken paris eller melody club har något nytt eller bra att erbjuda. Kanske är jag för gammal.
Har passerat 20 år…
#
håller med om man absolut inte ska bunta ihop the embassy med det där pulp-coverbandet. ungefär som att bunta ihop bright eyes och the sounds.
#
ni e ju dumma i huvudet, embassy och melody club e ju nya, paris har funnits i åratal snart, dem är före alla andra skit band bara att dem inte ”orkat” fixa skivkontrakt… det är insiderinfo
#
1. embassy har gjort en bra skiva. 2. melody club är faktiskt ett band & inte bara komersiellt, de har faktiskt också tänkt lika mycket som the sounds har med sina texter, men råkat bli stora och råkat ta emot ett skivkontrakt.
3. paris är jävligt bra & om man inte kan ta till sig dessa texter så är man nog lite för svår för sitt egna bästa.
#
embassy är schysst new order pop.
melody club vill jag inte ens kommentera (=snart glömda)
och paris…Ja, vad ska jag säga?
”Rainy day in London” är något av det sämsta jag hört på länge.
Lyssna på texten…är den riktad till 12 åringar? Är det 12-åringar som sjunger och spelar den?
Dagispunk
#
Melody Club är ju svenska och det är ju bra. Men 4 är ju från växjö och det är ju Kristofer Östergren, Jon Axelsson, Magnus Roos och Erik Stenemo. Men en kille kommer från Stockholm och det är Rickard Ankers som kommer från Stockholm. Dom är bra tycker jag. Electric låten är snygg och bra. Melody Club e bäst tycker jag. Dom spelar bra på scen och stoffe är duktig på att dansa och sjunga jag älskar stoffes dans och han sjunger så fint puss och kram på er i Melody Club!!/många kramar till Melody Club från Linnea Gunnarsson!!!!/puss puss
#
Kommentera eller pinga (trackback).