En singel med dubbel A-sida. Det betyder två jämställda låtar. Varsitt stycke plast och varsin video. Två jämnstarka låtar. Två lika bra låtar. Lika starka som singelval. ”FF” och den tidigare osläppta ”Vinternoll2”.

Se det som ett löfte eller hot.

”FF” tillhör inte direkt de starkaste spåren på ”Vapen & ammunition”. Må så vara att den kanske är ett givet singelval i ”nu ska vi slå nya försäljningsrekord… igen”-raketen Kent, men hos mig platsar den inte på topp-70 bland bandets låtar.

Som singel betraktat, alltså utifrån perspektivet ”kunna få mycket radiorotation och bli en hit”, ligger ”Vinternoll2” ohjälpligt efter ”FF”. Det tackar vi för. Som låt betraktat är förhållandet det omvända.

”Vinternoll2” känns retro. I förhållande till minutiöst producerade och sandpapprade ”Vapen & ammunition,” känns den ungefär som ”Slutsats” och ”Kallt kaffe” gjorde i jämförelse med debuten. Inte för att den är i närheten av att vara lika ruffig eller direkt. Inte alls. Men förhållandet är ungefär detsamma.

”Vinternoll2” är en rak pumpa-på-låt av klassiskt Kent-snitt. Martin har autopiloten påkopplad på basen och driver skutan framåt tillsammans med Markus trummor. Dock mer melodiöst än energiskt.

Vi har hört det förut och visst är det bra. Den skulle kunna vara hämtad från någon av de fyra första plattorna, men den skulle inte tillhöra de starkare låtarna. Bra, men inte fantastiskt.

Sida vid sida med ”FF” känns ”Vinternoll2” rövarbra, men om man jämför med tidigare albumlåtar, eller b-sidor för den delen, är det en annan visa. Då är det inte lika lätt att glänsa, för det finns redan ett helt gäng liknande låtar som har det där lilla extra som ”Vinternoll2” ändå saknar.

Textraden, melodislingan, skitigheten, skönheten, smärtan eller desperationen som skiljer de mästerliga låtarna från de övriga. Som skiljer Kent från andra.

Men ibland kan ett steg bakåt vara ett fall framåt. Nu kanske man skulle ta och kolla upp hur ”Lämnar” låter. Visserligen hade ju den här singeln ingen b-sida, men det finns en lucka i CD-hyllan som nog borde fyllas för att göra samlingen av sådana komplett.

För oavsett hur bra de lyckas är Kent alltid intressanta. Det kan inte ens låtar som ”FF” ändra på.