Universal och Virgin har gjort gemensam sak och släpper nu en dubbelskiva tillsammans där de har samlat 40 låtar med Rolling Stones. Jag skulle varit överlycklig över en sån uppgift om jag hade fått den. Men naturligtvis är det ungefär hur svårt som helst att välja. Och det har visat sig här. Men jag tycker att sammanställningen är väldigt lyckad. Ur perspektivet att det här ska vara en samling som sträcker sig över hela bandets karriär.

Urvalet är naturligtvis inte perfekt. Det kan inte hända helt enkelt. Det beror naturligtvis mest på den personliga smaken. Några spår saknar jag och några skulle jag aldrig ha haft med. Men så är det nog för alla. Jag tycker, liksom många med mig, att Rolling Stones har gjort en hel drös med låtar som lugnt kvalar in sig på listan över de bästa låtarna som någonsin gjorts. Men jag ska försöka hoppa över hyllningarna till specifika låtar och istället koncentrera mig på hur lyckad den här skivan är som samling.

Första skivan är näst intill oklanderlig. En riktigt helgjuten samling låtar. Sen sträcker sig skivan bara fram till 1971 och tonvikten ligger på tidigare material. Med andra ord får vi här låtar som de flesta känner till men som inte nödvändigtvis varit med på alla samlingar som släppts. Visserligen tror jag att flesta som tycker om bandet har låtarna sen tidigare. Men jag vet inte om det gör något. De kan liksom jag vara glada för att ha fått en bra samling på CD som funkar i de flesta sammanhang. Jag har svårt att tro att någon tycker att ett endaste spår på skivan är dåligt.

Den andra skivan samlar resten av karriären. Därför är den inte lika helgjuten. Även om jag tycker om fler låtar än jag trodde var möjligt. Vissa spår kommer från skivor jag ratat helt. Vansinnigt kan tyckas då även sämre skivor så klart innehåller bra låtar och det är precis vad som visar sig på den här samlingen. Just därför kanske den andra skivan är den som är viktigast av de här två. Den visar att bandet kunnat spela rock efter den gyllene eran. En viktig lärdom för inskränkta rockers som jag.

Jag hummar med lite i ”Mixed Emotions” från 1989. Och jag kommer på att bandet visst kunde få till det så sent som 1994 i låten ”You Got Me Rocking”. Något jag aldrig ens funderat över. Visserligen tänker jag också på hur läskigt de kunde låta 1983 i och med produktionen på ”Undercover of the Night”. Annars är mixen av låtar bra här med. Övergångarna mellan det mer moderna soundet och det mer basala rocksoundet passerar ibland bara förbi, något de nyare låtarna vinner på. Med nyare menar jag inte så sent som ”Anybody Seen My Baby” eller de fyra nya låtarna som alla är rätt kassa.

Samlingen vinner inte på att den har de fyra nya låtarna med. Det är det bara bolaget som gör. Jag antar att det finns några som är så ivriga att de köper skivan bara för att de är med. Trots att de har alla andra låtar redan. Om du funderat över att göra det; låt bli. De kommer antagligen samtliga på nästa skiva. Om det skulle visa sig att jag har fel så gör det inte så mycket. Du kommer i så fall inte att missa något.