Titellåten ”Highly evolved” är 94 sekunder lång. På den tiden hinner The Vines göra sin programförklaring fullt ut. Kompromisslös rock med lika delar pop, punk och garage. Med ett närmast chockerade driv. Ännu ett framtidsband slår in dörren.

Historien om The Vines har ni hört förut. Ett gäng unga slynglar träffas, bildar ett band, spelar in en singel eller finns med på någon samling, upptäcks av NME som drar igång hajpen. Kort därefter skriver bandet på för ett stort skivbolag och debuten spelas in.

Resultatet ligger nu framför mig. 12 låtar inspelade i Sunset Sound Factory (Los Angeles) med Rob Schnapf som producent. 12 mycket bra låtar som kommer leta sig fram till sin publik utan problem.

Bandet kommer från Sydney, Australien och är som sagt tokhyllat av NME. De har också utmärkta förutsättningar att gå samma väg som Hives, Strokes, White Stripes och de andra. De bjuder nämligen på en helskön mix av musik som rör sig i trakterna av de tidigare nämnda banden, men lite stänk av ljud från Nirvana och arga brittiska band som The Cooper Temple Clause.

Skivans inledning är respektlös. ”Higly evolved” klarar av allt den ska på 94 sekunder. ”Autumn shade” tar ned tempot rejält och bjuder på lite behagligt lugn stämsång innan ”Outthatway!” kör över mig med ett skönt Hives-driv. Sen fortsätter det liksom på samma sätt. Skönt larmande rock med lite behagliga ballader insprängda här och var. Allt är riktigt, riktigt bra, utom möjligtvis ”Factory” – som hyllats av andra – men i mina öron slår över lite och känns som ett inte särskilt lyckat möte mellan Clash och Offspring.

Men överlag imponerar The Vines. De nyanserar sig kraftigt och därför tröttnar jag inte på skivan det minsta.

Tror säkert att vi kommer få höra mer av The Vines framöver och till hösten får vi säkert se bandet på scen i Sverige. Tills dess, lyssna på ”Highly evolved”, den kan vara årets debutskiva.

Jag har börjat tröttna på alla dessa måste-band som ser likadana ut och i stort sett låter likadant och som hajpas av samma musikpress. Men The Vines tillför något nytt. Nyanser. Från argaste ilska till behagligaste kärleksförklaring med samma självklarhet.

”Highly evolved” är ruskigt bra och kommer kompa stora delar av min sommar.