Det har gjorts ett antal försök att placera in Manchester-kvintetten Alfie i en specifik musikalisk genre, och då inte sällan med termer som folk, lågmäld och psykedelisk någonstans i beskrivningen.

Själva har bandet aldrig fäst någon större uppmärksamhet vid det utan hela tiden fortsatt att göra precis den musik de själva har känt för utan att bry sig om vilka genrer folk har velat placera dem i. Eller som Alfies sångare Lee Gorton säger på bandets hemsida:

We’ve been labelled everything from baggy to folk to psychedelia. I don’t think anyone has got it spot on yet.

Men oavsett vad man väljer att sätta för etikett har Alfie glatt oss med sin lätt aviga men också mycket inbjudande musik någonstans i gränslandet mellan pop och rock. Gärna med gnol-vänliga melodier uppbyggda kring en akustisk gitarr kryddad med diverse blås och stråkar. Visst, de har spretat än hit, än dit men ändå alltid lyckats få allt att låta lika enkelt och avslappnat.

Just avslappnat verkar ha varit ett av ledorden på A Word In Your Ear. Redan från inledande titellåten vaggas man in i en mysig, må-bra-stämning. Musiken tuffar på i ett behagligt tempo, vackra harmonier vävs in i varandra och Lee Gorton låter om möjligt än mer sömndrucken och nonchalant än tidigare. Själv sjunker jag allt längre ner i soffan och börjar så smått drömma om annalkande soliga sommardagar.

Men tyvärr, trots suveräna låtar som redan nämnda A Word In Your Ear, vackra The Lighthouse Keeper med sin stämsång, trad-jazzstompiga Not Half och de stökigare Bends For 72 Miles och Summer Lanes känns det emellanåt som att Alfie tappar fokus.

Det är välklingande och njutbart men saknar, för att jämföra med några andra brittiska band, I Am Kloots sting, Gorky’s Zygotic Mynci’s sötma, eller Gomez groove. Alfie låter istället allt för ofta flum gå före melodi och hur skönt jag än kan tycka att det är får det till följd att A Word In Your Ear känns lite enformig och snabbt bleknar bort i samma ögonblick som sista låten tonar ut.

Samtidigt är Alfie fortfarande så förbaskat charmiga och sprider sån värme att jag inte kan annat än tycka om A Word In Your Ear.

Trots att den är lika ljummen och lättflyktig som en svensk sommar.