Lite slarvigt kan man dela in den samtida soulscenen i två delar. En ren och en skitig. På den rena planhalvan är R Kelly kung, på den skitiga kretsar det mesta runt producentkollektivet The Soulquarians. Båda lägren har sina respektive efterföljare, avlägsna sysslingar och skamlösa efterapare.

Masayah placeras på den skitigare och mer organiska planhalvan av sitt skivbolag. En sanning med viss modifikation.

Den svenska soulscenen har de senaste tio till femton åren handlat främst om vilja. Mycket om kärlek. En hel del om glädje. Antalet klassiska svenska soulalbum är lätträknade. Eric Gadd har gjort gatusmarta On Display, Titiyo bitvis becksvarta This Is och Orup gjorde för all del en skön soulskenspastisch när han spelade in Orupeansongs. I övrigt har det mest handlat om enstaka låtfullträffar.

Vi har hört en del trevande försök. En del tända ljus. Vi har hoppats. Önskat.

Jag vet inte hur mycket min glädje över den här skivan handlar om att det är en svensk soulartist som faktiskt tål jämförelse med internationella konkurrenter. Men, det spelar kanske ingen roll?

Det här är den bästa svenska soulskivan sedan alla de där albumen jag räknade upp tidigare.

Masayah och hans kumpaner gillar den fetaste av funk, det är tydligt. Omåttligt svängiga förstasingeln One Dance har redan bevisat det. Ni som köpt den vet redan att albumversionen är mindre digital, betydligt fläskigare. Det är kännetecknande. Fläsket.

U n' I är en låt D'Angelo skulle kunna tro att han skrivit om han väcktes mitt i natten och någon spelade den för honom.

Det är en skiva som spelar på den moderna soulens båda planhalvor. Visst handlar det framförallt om organisk nysoul. Å andra sidan finns ett par klockrena R. Kelly-homager (framförallt Why som kungen själv mycket väl skulle ha kunnat spelat in och gjort till internationell hit). Jag hoppas att den får chansen att bli det i Masayahs namn.

När Masayah hittat fram till sin personliga stil kan han börja konkurrera med resten av världen på allvar. För det är min huvudsakliga invändning, lite för ofta hörs det lite för tydligt vad man velat uppnå. Vad som inspirerat.

Samtidigt visas prov på en bredd som vi i det här landet tidigare bara sett Magnum Coltrane Price visa upp. Den stora skillnaden är att Masayah valt att sålla agnarna från vetet. Snedstegen är färre. Helheten skarpare.

Det här är bra från start till mål. Med en dos egensinnighet kommer Masayah att skapa en svensk soulklassiker nästa gång. Det här är en imponerande debut.