dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Masayah: Masayah
Masayah (CD) Masayah
2002
Swing-A-Ling/MNW
7/10

Täcker hela registret

Lyssna

Sök efter skivan

Lite slarvigt kan man dela in den samtida soulscenen i två delar. En ren och en skitig. På den rena planhalvan är R Kelly kung, på den skitiga kretsar det mesta runt producentkollektivet The Soulquarians. Båda lägren har sina respektive efterföljare, avlägsna sysslingar och skamlösa efterapare.

Masayah placeras på den skitigare och mer organiska planhalvan av sitt skivbolag. En sanning med viss modifikation.

Den svenska soulscenen har de senaste tio till femton åren handlat främst om vilja. Mycket om kärlek. En hel del om glädje. Antalet klassiska svenska soulalbum är lätträknade. Eric Gadd har gjort gatusmarta On Display, Titiyo bitvis becksvarta This Is och Orup gjorde för all del en skön soulskenspastisch när han spelade in Orupeansongs. I övrigt har det mest handlat om enstaka låtfullträffar.

Vi har hört en del trevande försök. En del tända ljus. Vi har hoppats. Önskat.

Jag vet inte hur mycket min glädje över den här skivan handlar om att det är en svensk soulartist som faktiskt tål jämförelse med internationella konkurrenter. Men, det spelar kanske ingen roll?

Det här är den bästa svenska soulskivan sedan alla de där albumen jag räknade upp tidigare.

Masayah och hans kumpaner gillar den fetaste av funk, det är tydligt. Omåttligt svängiga förstasingeln One Dance har redan bevisat det. Ni som köpt den vet redan att albumversionen är mindre digital, betydligt fläskigare. Det är kännetecknande. Fläsket.

U n' I är en låt D'Angelo skulle kunna tro att han skrivit om han väcktes mitt i natten och någon spelade den för honom.

Det är en skiva som spelar på den moderna soulens båda planhalvor. Visst handlar det framförallt om organisk nysoul. Å andra sidan finns ett par klockrena R. Kelly-homager (framförallt Why som kungen själv mycket väl skulle ha kunnat spelat in och gjort till internationell hit). Jag hoppas att den får chansen att bli det i Masayahs namn.

När Masayah hittat fram till sin personliga stil kan han börja konkurrera med resten av världen på allvar. För det är min huvudsakliga invändning, lite för ofta hörs det lite för tydligt vad man velat uppnå. Vad som inspirerat.

Samtidigt visas prov på en bredd som vi i det här landet tidigare bara sett Magnum Coltrane Price visa upp. Den stora skillnaden är att Masayah valt att sålla agnarna från vetet. Snedstegen är färre. Helheten skarpare.

Det här är bra från start till mål. Med en dos egensinnighet kommer Masayah att skapa en svensk soulklassiker nästa gång. Det här är en imponerande debut.

Patrik Hamberg

Publicerad: 2002-05-03 00:00 / Uppdaterad: 2007-05-06 18:02

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #1432

16 kommentarer

Kaah?

Oscar Oregistrerad 2002-05-03 00:08
 

mauro scocco?

pete Oregistrerad 2002-05-03 00:45
 

trizt muzik, va?

ouigy Oregistrerad 2002-05-03 00:47
 

För helvete, pojkar o flickor!

Detta är inte bara årets svenska soulalbum. Det är den bästa soulplattan alla kategorier detta år. Så här långt ska kanske tilläggas.

Vi väntar på både Kelly Price i sommar och R Kelly till hösten.

Ola fixar Oregistrerad 2002-05-03 08:29
 

Igen. Kaah?

Nicklas Oregistrerad 2002-05-03 08:39
 

Ummm, Kaah??

Johan Oregistrerad 2002-05-03 08:53
 

För att inte göra någon besviken, Kaah?

Och Fre? What the dilli yo?

Emil Oregistrerad 2002-05-03 09:20
 

Kaah har inte spelat in något klassiskt album än. Han har prickat rätt med ganska många låtar och var nära sist. Masayah är bättre. Instämmer i Ola fixars kommentar. Det här är årets soulalbum hittills. Inte bara årets svenska.

Patrik Hamberg Oregistrerad 2002-05-03 10:54
 

Kolla in Kristoffer Hillers recension av samma skiva på Soul Nation. http://www.skawars.nu/soulnation

Johan Egger Oregistrerad 2002-05-03 11:32
 

Är jag hopplöst trångsynt som inte inser vad som är så jäkla bra med soul/RnB/hiphop/techo… ?

Johan Oregistrerad 2002-05-03 12:09
 

jämför inte soul med techno! blasfemiker.

pete Oregistrerad 2002-05-03 16:23
 

Här fanns en kille som tyckte som jag. Fast jag tycker den är ännu bättre.

http://www.extendedmix.com/recensioner/recension.asp?albumID=83

Ola fixar Oregistrerad 2002-05-03 16:27
 

Något som inte framgick av recensionen är att det är Abbi från ”Tre Kronor” som gjort skivan.

Varje gång man ser honom förknippar man honom med denna rollgestalt.

Dessutom är Magnum Coltrane Price mest känd för en viss chipsreklam.

Är Patrik Hamberg släkt med Emma Hamberg?

Peter Oregistrerad 2002-05-05 18:32
 

Tack för påminnelsen om On display, This is och Orupeansongs. De tre plattorna var mina absoluta favoriter fruktat länge, och de håller ännu… Mer cred åt den svenska soulscenen!

Joakim Udd Oregistrerad 2002-05-05 20:10
 

Så vitt jag vet är jag inte släkt med Emma. Å andra sidan har jag inte ägnat särskilt mycket tid åt släktforskning.

”Tre kronor” har jag aldrig sett, så det var en nyhet för mig att Masayah figurerade där. MCP har gjort betydligt viktigare saker än en chipsreklam.

Patrik Hamberg Oregistrerad 2002-05-06 14:13
 

Newtone!?! Har du glömt dem?

Mattias Oregistrerad 2002-05-07 10:35
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig