dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Air: Everybody Hertz
Everybody Hertz (CD) Air
2002
Source/Virgin
3/10

I stort sett menlös

Lyssna

Sök efter skivan

Det är konstigt hur en idé som ser så bra ut på papper kan slå så fel.

Även om det inte på något sätt kan anses som nyskapande utan snarare tvärtom, som en allt vanligare företeelse, är idén att låta ett gäng dans- och electronicaproducenter sätta tänderna i materialet från 10 000 Hz Legend egentligen klockren. De melankoliska och nedtonade låtarna från Airs senaste fullängdare i händerna på artister som har sväng som ett av sina främsta ledord är ett projekt som inte kan misslyckas.

På papper.

Verkligheten visar sig nu vara en helt annan. Everybody Hertz som såg så lovande ut är istället en av de blekaste remixskivor jag hört. Nu hör det lite till genren remixskivor att saker som enhetlighet kan bli lidande, vilket givetvis till stor del beror på att det är så många artister som varit inblandade. Men det brukar vanligtvis vägas upp av en rejäl portion fantasi och uppfinningsrikedom som ger skivorna tyngd och substans. Två intressanta och riktigt bra exempel från förra året är Nils Petter Molvaers Recoloured – The Remix Album och Bebel Gilbertos Tanto Tempo Remixes som båda spelar i en helt annan division än Everybody Hertz.

Vad är det då som bjuds på Everybody Hertz?

Skivan innehåller tio spår med musik och en livevideo när Air spelar People in the City. Musiken på skivan består av två mixar av How Does It Make You Feel?, två av People in the City, inte mindre än fem av Don't Be Light samt en överbliven låt, The Way You Look Tonight från inspelningen av 10 000 Hz Legend.

Alltså är det bara tre låtarna från 10 000 Hz Legend som är representerade. Att det är just Don't Be Light de flesta artisterna valt att göra om är nu inte så konstigt då det är en av få lite snabbare låtar på 10 000 Hz Legend men hur man än vrider och vänder på det känns tre låtar lite snålt. Var blev t ex remixer på singeln Radio # 1 av?

Det är förvisso lite kul att höra på hur många olika sätt man kan angripa samma låt men det räcker inte på långa vägar när remixerna i sig inte riktigt vill fungera. Lägg till det att det dessutom är Nicolas Godin och Jean-Benoit Dunckel själva som står för en remix av både How Does It Make You Feel? och Don't Be Light och att de dessutom är väldigt lika originalen så blir bredden ännu mindre. På den sistnämnda har även Thomas Bangalter från Daft Punk varit med och rattat.

I Mr Oizos knastrande minimalistiska remix är Don't Be Light reducerad till ett segt Pong-blippande. The Hacker bjuder på den hårdaste mixen men det spelar ingen roll hur mycket Todd Terry anno 1990 han försöker få det att låta, det går ändå inte att dölja att den är både monoton och hopplöst tråkig. The Neptunes har gjort samma låt till softad kåtfunk som är ganska kul för stunden men inte mer. Roligast blir det i Malibus (Roger Joseph Manning Jr från insomnade Jellyfish) version. Han har också valt att ta bort låtens inneboende driv men har istället fått låten att studsa fram på ett lite oväntat sätt.

Jack Lahanas tolkning av People in the City får med sin Bitches In the City- text helt plötsligt en annan innebörd och låter som The Neptunes ännu porrigare syskon. Fast med den stora skillnaden att Lahana aldrig blir rolig. Däremot lyckas Modjo få samma låt att svänga riktigt behagligt i en varm och oväntat flummig cocktailjazzig remix.

Men bästa spåret på Everybody Hertz är dubreggae-remixen av How Does It Make You Feel? signerad Adrian Sherwood komplett med melodicakomp och Junior Delgado på sång. Här finns inte bara ett skönt gung utan också den fantasi som till stora delar annars saknas på skivan.

Avslutande balladen The Way You Look Tonight är inte en av Airs mest minnesvärda låtar och man förstår varför den inte fick plats på 10 000 Hz Legend. Frågan man kan ställa sig är varför de väljer att ha med den nu.

Överhuvudtaget finns det inte särskilt mycket Air kvar på skivan. Nästan all den charm och melodikänsla som brukar finnas på deras skivor är borta. Utan att ha blivit ersatt.

Med ett par undantag, Adrian Sherwood, Modjo och Malibu, känns Everybody Hertz tyvärr som en både spekulativ och onödig skiva.

Tråkigt nog är nästan det roligaste en fyndig titel.

David Drazdil

Publicerad: 2002-03-31 00:00 / Uppdaterad: 2007-05-01 16:09

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #1373

4 kommentarer

Känns som om Hacker Mixen är det enda som är värt att lyssna på på denna skivan…

endo Oregistrerad 2002-03-31 13:21
 

Jag blev av nån anledning bra sugen på Bebel Gilberto's remixskiva när jag läste denna rescension. Hon gjorde en bra låt med Kyoto Jazz Massive för en tid sen.

martscape Oregistrerad 2002-04-02 10:05
 

Martscape: Jag kan inte annat än varmt rekommendera ”Tanto Tempo Remixes” där Mario Caldato Jr, 4 Hero, Faze Action, Rae & Christian, Monoaural och ytterligare ett gäng andra artister står för omarbetningarna. En remix för varje låt på originalskivan.

Ett tips är att du försöker få tag i utgåvan av ”Tanto Tempo” som innehåller både det i sig utmärkta originalet och remixskivan. Det ger ett annat helhetsintryck + att man sparar en del sköna slantar på att göra så jämfört med att köpa dem var för sig.

David Drazdil Oregistrerad 2002-04-02 11:27
 

Tack för tipset David, ska kolla upp den.

martscape Oregistrerad 2002-04-02 11:29
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig