Stockholmssextetten Edson visade redan på förra skivan, fullängdsdebuten ”Unwind with Edson”, upp en imponerande förmåga att få till lätt melankoliska, välklingande men samtidigt avväpnande trallvänliga poplåtar. Även om inte allt skimrade lika mycket strålade låtar som Birth! School! Dole! Angst!, Sunday, Lovely Sunday och I Didn't Mean to Be Mean desto mer.

Dagensskivakollega Fredrik skrev då att Edsons musik värmde på samma sätt som att se en istapp smälta i vårsolen. Nu när nya skivan For Strength snurrat i stereon ett tag känns det som att de den här gången alstrar värme nog att smälta en hel glaciär.

För även om grunden fortfarande är gitarrbaserad, smäcker pop med en osviklig känsla för melodier är den stora skillnaden att bandet den här gången har dragit allt ett snäpp längre. Sångaren och låtskrivaren Pelle Carlberg sjunger trasigare och bättre än någonsin tidigare, man har förstärkt med både stråkar och blås vilket ger musiken en helt annan fyllighet och rymd, de naivt finurliga texterna har vässats och tempot överlag sänkts en smula.

Lägg till det sedvanlig utsmyckning som rika gitarrmattor, välklingande glockenspiel, melodicor, munspel och vemodiga dragspelsstämmor tillsammans med elva av de charmigaste låtar och mest självhäftande refränger som trängts ihop på ett och samma svenska popalbum och du har Edsons For Strength.

Att det är något riktigt stort på gång märks redan i inledande I am the Ostrich med sina mjuka stråkar och vackra stämsång. Sedan bjuds man på lite lantligare gung och årets stiligaste Burt Bacharach-blås i T.G.I F., smäktande vackra balladen Out for the Count, lätt countrydoftande When the Mind Suffers, the Body Cries Out, en känslosam duett mellan Pelle Carlberg och Helena Söderman i Much Ado About Nothing och ett par lite snabbare låtar som får mig att tänka på både gamla favoriter som Beagle och nyare som Beulah.

De låtar som ändå sticker ut mest är vårrusiga Nail Varnish is Good For You, en fånigt glad och oemotståndligt svängig bagatell i samma stil som Dodgys Good Enough om nu någon minns den. Den andra är avslutande sparsmakade relationsballaden 22:22 som ursprungligen fanns med redan på Edsons första ep. En ekande elgitarr, ett sorgset dragspel och Carlbergs spruckna sång är allt som behövs för att göra en låt ingen popälskare ska behöva vara utan.

Edson har tagit sitt bandnamn från legenden och fotbollsvirtuosen, Pelé, född Edson Arantes do Nascimento. Ett namn som kan förpliktiga men som nu med ”For Strength” framstår som synnerligen logiskt och självklart.

Graciöst och glimrande njutbart finlir i allra högsta popligan.