Två skivor har haft mer speltid än andra hemma hos mig den här hösten. Den ena är samlingsskivan ”Singles Breaking Up, Vol. 1″ av Don Caballero och den andra är ”Ny Metall” av Dialog Cet. Givetvis har jag lyssnat mycket på många fler skivor, men hela tiden har jag återvänt till dessa två. Det har gått så långt att jag tvingat mig själv att lyssna mer på Oxes eller Unwounds senaste som surrogat för att låta bli att spela sönder dem.

Dialog Cets influenser är många och rätt påtagliga. Men jag vet inte om varken en handfull bandnamn eller något slitet epitet säger tillräckligt för att någon ska förstå hur bra det här är. Instrumentalrock klingar konstigt och indierock ännu värre. Postrock är använt till leda, för att inte tala om avant garde. Men ändå är Dialog Cet alltsammans. I en enda röra. Jag vill gärna kalla det mathrock.

För mig är det en bra benämning på blandningen av stilar. Det signalerar att det rör sig om experimentell instrumental musik av musiker som förstår sig på rock. Här finns inga stråkar eller udda instrument eller överflödiga märkliga små infall. På sin höjd använder just den här trion synthmattor, en trumpet eller en tamburin utöver den klassiska sättningen (inspelat prat som låter som om det pågår ett samtal live i studion under inspelning räknas inte…).

Det kan vara slumpen som har gjort att jag fastnat för Dialog Cet, sådär som att jag hörde skivan vid rätt tillfälle och i rätt sinnestämning, men jag tror inte att det bara är det. För när jag tänker efter så har bandet, trots att de låter som att de jammar i replokalen, lyckats med en avvägning mellan musikens olika delar som verkligen tilltalar mig. Skivan är helt lagom.

Det rockas och skramlas alldeles lagom och nu och då kommer ett mer eller mindre överraskande parti som är lagom soft eller lagom experimentellt. Det är lagom med olika typer av låtar och låtarna är lagom långa. Jag vill inte ändra på något.

Vissa band säger att de börjat spela musik för att den typen av musik saknas. Dialog Cet ligger nära min tanke om hur jag vill att den här typen av musik ska låta. Just nu i alla fall. Den här hösten. Så jag väntar med att starta ett till band. Tack Pontus Stalin, Robin Watkins och Patrik Cedercrona.