dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Weeping Willows: Into the Light
Into the Light (CD) Weeping Willows
2001
Grand/Virgin
8/10

Fram med Tipp-ex

Lyssna

Sök efter skivan

De allvarliga, gråtmilda männen i kostym är tillbaka. Som du med största säkerhet redan hört så låter Weeping Willows anno 2001 rätt annorlunda jämfört med tidigare.

Inledande förstasingeln ”Touch Me” rusar fram i racerfart och de kännetecknande svävande tremologitarrerna och den känslospäckade vibratosången får stå tillbaka lite på bekostnad av en poppig hybrid med drag av old-school-britpop. Traditionellt melodimakande möter 90-talsproduktion.

En hit. Välförtjänt sådan.

När ”Disconnected” följer upp börjar man så smått undra om det bandet genomgått ett totalt identitetsbyte. En ännu snabbare poplåt med en uppbyggnad som för tankarna till Kent, Popsicle och andra gitarrband. Dock utan de obligatoriska fet-distpartierna.

Förutom att tempot höjts avsevärt i vissa låtar är det ett mycket modernare Weeping Willows som gör comeback. Modernare, fast ändå inte modernt. De gör fortfarande sin retrogrej. De gör den lika bra. Fast annorlunda. Istället för att bara hämta sin näring i 50-, 60 och 70-talets storslagna musik, med kompositörer som Burt Bacharach, så blandar de nu upp det med sina influenser från 80-talets britpop och en hel del Depeche Mode.

Synthinfluenserna är som tydligast i ”Falling”, som förväntas bli nästa singel. Det skulle vara kul att se Dave Gahans reaktion om han fick höra låten. Inte ens Depeche själva skulle kunna låta mer Depeche.

Inte dåligt men den tillhör inte de låtar som kryper in under skinnet. Fast vägen till reklamradion är nog utstakad.

Weeping Willows musik har alltid varit något av en motsägelse. Rent och snyggt utan att det känns kliniskt. Känslorna finns alltid i förgrunden. Så har det alltid varit och så är det fortfarande. Det nya soundet till trots.

En välsmord lagmaskin med Magnus Carlsons röst som förtrupp. Texter som får andra försök att skildra hjärta och smärta att likna hyllningsoden till gränslös glädje, framförs med en röst som skär sig in i hjärtats ensamma vrår.

Det finns gott om riktigt bra låtar på ”Into the Light”. De storslagna partierna i ”Untouchable”, ”You're Happy Now” är härligt kaloristinna. Nathalie Barustas och Katharina Nuttalls körer är mycket snygga skivan igenom.

”Somewhere” är fantastiskt vacker. Den klarar av balansgången på gränsen till det überpatetiska med bravur. En av bandet bästa låtar. Någonsin.

”If I Could See you Now” ligger inte långt efter.

Titelspåret ”Into the Light” är en stänkare med sköna distade gitarrer i refrängen. Den som tvivlar på att WW inte klarar av upptempo får här sina fördomar krossade.

”Return to Me” är elegant flummig med sina blekorientaliska rytmer, steelgitarrer och stråkar. Det låter som om en valiumpreparerad Robert Johnson är med på ett hörn och smyckar med sina gitarrer på 33 varv istället för de vanlig 78.

Weeping Willows gör en strålande comeback och även om ni har hört det förut är det nog nu de får sitt kommersiella genombrott. Såväl i Sverige som utomlands.

En av årets bästa svenska plattor.

Ni som redan gjort era årslistor: fram med tipp-ex eller suddgummin.

Patrik Ekelöf

Publicerad: 2001-12-21 00:00 / Uppdaterad: 2001-12-21 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #1233

13 kommentarer

Kan bara hålla med Patrik. Weeping Willows är fortfarande på väg åt rätt håll. En av årets bästa svenska skivor helt klart.

Huddinge-Freddan Oregistrerad 2001-12-21 10:08
 

Låter lockande, men jag tror inte den slår ”Northern blues” med Åström. Kan nån svara på varför ”Trolltyg i tomteskogen” inte visas längre??

dannydiablo@hotmail.com Oregistrerad 2001-12-21 11:37
 

Danny:

Bortsett från det uppenbara?

turtleboy Oregistrerad 2001-12-21 13:54
 

trolltyg > det har väl att göra med rättigheter som vanligt! ”Ingen” har rättigheterna så tvkanalerna kan inte visa. Trean o femman hade ju kört filmen tre ggr varje jul om det vore möjligt.

Tips: Ladda hem Direct Connect eller liknande program och ta hem filmen från nätet.

här mamma Oregistrerad 2001-12-21 17:07
 

Min uppfattning är fortfarande att debuten ”broken promised land” är den enda weeping-skiva som verkligen håller nivån

Anders Oregistrerad 2001-12-21 18:25
 

Jag har tidigare ansett WW vara ett av Sveriges sämsta band. Alldeles för högtravande och fånigt. Men denna skiva verkar vara helt suverän! Helt klart värt ett inköp.

Albert Oregistrerad 2001-12-21 20:12
 

Håller med Albert om att WW lätt uppfattas som högtravande, men nya skivan håller hög klass

Korven Oregistrerad 2001-12-29 14:49
 

”If i could see you now”?? Låten heter ”If i could see you one more time” och inget annat. Tycker skivan är bra och snygg. Magnus röst är otroligt bra och melodierna är klockrena. Men jag tycker inte att texterna håller hela vägen. Det blir lite för enkelt och klichéaktigt ibland. Synd.

karin Oregistrerad 2002-01-03 20:27
 

Trolltyg i tomteskogen ? Vad jag har hört så förstördes den i en brand i SVTs Arkiv. Men jag har svårt att tro att det var det enda exemplaret iofs.

Tåmas Oregistrerad 2002-01-07 10:27
 

Har lyssnat lite på skivan på cdon.com och det verkar ju vara en jätte bra skiva..måste köpa den så fort jag får råd!

Me, myself and I.. Oregistrerad 2002-01-14 19:21
 

Jag undrar vad Magnus Carlssons favoritskiva är. Vore mycket tacksam för svar.

charlotta@unf.se Oregistrerad 2002-03-16 15:47
 

Magnus Carlsons favoritskiva är ”London Caling”.

Charlie Oregistrerad 2002-06-03 10:34
 

Måste bara säga att Weeping är det sämsta liveband jag nånsin sett. helt sjukt, å folk märker det inte ens?

Filip Oregistrerad 2002-11-11 15:43
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig