Det sa speakerrösten i den tyska reklamen för nån metalsamling som alltid rullade i pauserna i MTVs Headbangers Ball. Naturligtvis var det ”Ace of Spades” som var med. Så är det alltid. Och så ska det vara. Låten är en evergreen. Något annat som jag fortfarande tänker på när jag fnissar åt minnet, är hur rätt den tyske mannen hade. Motörhead är alltid Motörhead.

Efter Motörheads tämligen svaga 90-talet levererade bandet ”We Are Motörhead” som visar att Lemmy och hans mannar inte glömt hur rock ska spelas. De trogna fansen jublade och mängder med människor upptäckte säkerligen dem för första gången. Inte för att det spelar så stor roll var man börjar. Motörhead är alltid Motörhead.

1975 bildade Lemmy Kilmister den första uppställningen av Motörhead. 25 år senare släpper Motörhead ”25 & Alive, Boneshaker”. Naturligtvis är det mesta hur bra som helst. Jag tror inte att någon, hur tidigt eller sent man än började lyssna på bandet, blir besviken.

Kruxet är bara att skivan är en DVD. Som bonus ligger visserligen en bantad version av spelningen på vanlig cd, men jag avråder bestämt från att köpa ”25 & Alive, Boneshaker” bara för cd-skivan. Trots att det är en 78 minuter lång liveskiva så har bantningen lett till en rätt mycket sämre version av konserten än den man får på DVD. Några bra snabba låtar har skurits bort. Låtar som är del av helheten.

Men har du en DVD-spelare, tycker om Motörhead och konsertvideos är det här ett givet köp.

Motörhead är visserligen alltid Motörhead, så de ska ses live på riktigt. Men när du inte kan göra det är den här skivan räddningen. Har du, liksom jag, tillgång till projektor och duk så kan vilken dag som helst nästan vara som den där oktoberkvällen på Brixton Academy i fjol.

Musiken är naturligtvis den största behållningen med släppet; tillsammans med Lemmy och hans knastertorra, dryga och nihilistiska humor. Resten är precis som det ska vara. Inget konstlat eller udda. Bara Motörhead som de är på scen.

Några små saker påminner om att det här är deras 25-års jubileum. Fler gäster än vanligt har tagits in, bland annat den gamla gitarristen ”Fast” Eddie Clarke, Whitfield Crane från Ugly Kid Joe (iförd S.O.D.-jacka!), Brian May från Queen och Doro Pesch från Warlock.

Utöver det finns här en del bakom scenen intervjuer, en special om bandets historia, tre videos (”God Save the Queen”, ”I Don’t Believe a Word” och ”Sacrifice”) sex bonuslåtar från Wacken Open Air i år och en del annat. Totalt rör det sig om två timmar och 38 minuter Motörhead.

Intervjuerna ger inte mig så mycket som jag önskade och jag undrar verkligen över varför SPV inte lade med lite mer gammalt material? Och varför är bookleten så tunn och trist? Men jag ska inte klaga. Det här en riktigt hård julklapp.