dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Giant: III
III (CD) Giant
2001
Frontiers
6/10

Musik för ödlehjärnan

Lyssna

Sök efter skivan

En kanske oväntad comeback. Gamla aor-mästarna Giant, med bröderna Dann och David Huff i spetsen är tillbaka, snart tio år efter förra albumet. Tiden har sprungit ifrån detta format. Melodiös hårdrock har inte varit en stor genre på länge. Ändå har denna skiva, kallad ”III” ett värde.

När Giant släppte ”Last of the runaways” 1989 hade klockan börjat ringa ut för gott. Men skivan var en av de bättre som gjorts i genren. Bra sång och framför allt fantastiska gitarrer. Starka melodier och texter om kärlek och åter kärlek. En utvecklad form av pudelrock, signerad några välmeriterade studiomusiker.

Uppföljaren ”Time to burn” kom 1992 och var väl en aning tuffare. Annars var receptet detsamma. Nu var dock genren mer eller mindre död och bandet skingrades för att återuppta rollerna som studiomusiker istället.

Snart tio år senare släpps alltså ett nytt album med Giant, och det låter precis som förr. Sången sitter där den ska. Melodierna är fortfarande starka.

Egentligen en straffspark i öppet mål. Det här borde kännas helt förlegat och vedervärdigt. Men jag glömmer bort allt jag lärt mig uppskatta och hylla det senaste årtiondet. Glömmer bort att rock ska vara rak, enkel och avskalad.

Det är som att vara hemma på mammas gata igen. Därför får jag gåshud till gitarrorgien i introt ”Combustion”. Ett fånigt igenkännande leende letar sig igenom mitt ansikte när jag hör låtar som ”You will be mine”, ”Over you” och ”Oh yeah”. Balladerna är förstås smörigare än det mesta, präktigare än Bingolotto, men likt förbaskat underbara på sitt sätt. Men covern på ”Bad case of loving you” borde de skippat, den har gjorts mycket bättre av många andra.

Det kan vara lika folkligt som Bo Kaspers. Det är reaktionärt och inte det minsta nyskapande. Men ibland måste man låta sig fångas av det förflutna och låta ödlehjärnan styra.

Giant gör världens kanske bäst utvecklade pudelrock. Fortfarande.

Fredrik Welander

Publicerad: 2001-12-17 00:00 / Uppdaterad: 2001-12-17 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #1223

5 kommentarer

Vad betyder AOR?

duplo Oregistrerad 2001-12-17 02:37
 

Adult oriented rock tror jag…

(= oerhört tråkig musik)

ca6 Oregistrerad 2001-12-17 08:14
 

typ gubbrock :(

dRoger Oregistrerad 2001-12-17 14:00
 

Njae… Gubbrock vetesjutton om man man kan kalla AOR för? AOR är radioanpassad rock som slinker ner lättare än smält smör genom ett avloppsgaller. Gubbrock det är väl mer Lundell, Springsteen och Ryan Adams. Benställning som ger fritt spelrum för glockenspielet och en telecaster i händerna…

mallaco-mannen Oregistrerad 2001-12-17 14:54
 

Nja, Album Oriented Rock betyder det faktiskt…

Jesper Oregistrerad 2001-12-17 19:08
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig