dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Dungeon Family: ...Even in Darkness...
...Even in Darkness... (CD) Dungeon Family
2001
Arista/BMG
8/10

D-funk!

Lyssna

Sök efter skivan

Dungeon Family är ett Atlantakollektiv bestående av tretton rappande, sjungande och spelande män, däribland Outkasts Big Boi och Andre 3000 samt Cee-Lo som de mest namnkunniga. Och stilen känns igen från Outkasts vilda musik. Men här är det ett bredare sortiment.

Det luktar P-funk lång väg – referenserna och likheterna i små detaljer går knappt att räkna. Men det är mer. Detta är P-funkens barn som växt upp med hiphop och fått en egen ännu större spelplan än sina föregångare. De nöjer sig inte med att inspireras och visa sin respekt genom att sampla gammal galen funk och de nöjer sig inte heller med att göra konventionell hiphop. De gör alldeles egen galet lycklig hiphop-funk med soul-, jazz- och gospelinslag istället. Och det gör de stundtals så spirituellt och lysande att jag får gladspasmer.

Skivan inleds med ett intro och presentation av gruppen. Men sedan kommer månadens låt; ”Crooked Booty”. Jag önskar att den här recensionen ackompanjerades av den, för då skulle jag inte behöva förklara varför. En sugande inledning med ensamt piano och tokig falsettskrikig kör och rap byggs upp med smattrande trummor och knas-synthar till en fullständigt fantastisk d-funklåt. Crooked booty är förresten en dansstil som hittats på av Dungeon Familys kompgitarrist. Jag kan nästan gissa hur dansen går till. Glada spasmer.

Sedan kommer ”Follow the Light” i ett helt annat tempo, men också hur schysst som helst. Vacker stämsång och snygg produktion – till samma sköna galenskap. Det är befriande att begåvade människor tar sig själva på tillräckligt stort allvar för att kombinera sin djupa ambition med sån sjövildhet och experimentlusta.

Och sedan: ”Trans DF Express”. En söt tåglåt som säkert får Dr Dre att undra när han var så där inspirerad. Tills han kommer på att han aldrig är det och börjar gråta. (Jag överdriver bara lite nu.)

Det där är den oerhört starka inledningen på ”…Even in Darkness…” och så långt är jag helt såld. Lyckan är dock inte fullständig, det finns ett par loopstarka och funkfattiga låtar som passerar mer obemärkt. Inte dåliga, men med långt färre utsirningar än vad man blir bortskämd med först. Men just när familjen Dungeon håller på att förlora min uppmärksamhet kommer nästa knasryck och drar mig tillbaka in på festen.

Som till exempel ”Forever Pimpin' (Never Slippin')” där man till en ödesdiger och kall rap har samplat klassisk stråkmusik. Riktigt fint. Och skivans tema ”Six Minutes (Dungeon Family It's On)” som påminner om något kaliforniskt i den gamla (goda) skolan.

Jag kan fortsätta beskriva, men avstår. Jag vill istället rekommendera alla som gillar funk och hiphop att skaffa skivan, så får ni själva glädjas. Det är ni värda.

Puss och kram.

Fifi Ström

Publicerad: 2001-11-30 00:00 / Uppdaterad: 2001-11-30 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #1194

5 kommentarer

Jag hatar funk men alskar hiphop, sa jag vill rekommendera denna stenbra skiva till alla som hatar funk, men gillar att knulla… nej jag menar gillar att lyssna pa schysst hiphop… hmm jaa.. Bubba SParXXX ar rolig … HAHAHA!

pepelipep Oregistrerad 2001-11-30 14:48
 

Detta är den mest lysande funkplattan på denna sidan 2000-talet.

Stefan Oregistrerad 2001-12-06 07:59
 

I am the one and only son of a machine gun!

nils Oregistrerad 2003-10-29 09:43
 

du hade pallat o ge den en 9:a… jo det hade du!! lyssna på den tills du inser att det e det lägsta du kan ge den… Hehe

Dr.Bizzniz Oregistrerad 2003-12-10 06:28
 

[...] Janelle Monáe Violet Stars Happy Hunting! Rymdsoul från grottan eller ska vi kalla det d-soul? [...]

Kvartalsrapport #3 - 2007 | dagensskiva.com Oregistrerad 2007-10-09 17:56
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig