Tillsammans med Mike Patton och Jennifer Charles (från Elysian Fields) ger Nathaniel Merriweather (Dan the Automator Nakamura) oss ”Lovage: Music to Make Love to Your Old Lady By”. Som en uppföljare, men ändå inte till Handsome Boy Modeling Schools ”So…How's your girl”. Chest Rockwell (Prince Paul) som var andra halvan av Handsome Boy Modeling School är inte inblandad i skivan, förutom att han introducerar den. Enligt Dan själv lärde de oss att bli snygga med Handsome Boy, nu skall vi lära oss om kärlek också. Den skiljer sig en hel del från the Automators senaste projekt Deltron 3030 och Gorillaz samtidigt som man alltid kan höra en röd tråd i Dans verk. Här är han bara mer återhållen.

”Lovage” är en crooner-skiva med hiphop-estetik och en homage till Serge Gainsbourg, den franska gamla snuskgubben. Ofta smäktande och patetisk i ordets rätta bemärkelse. Inte alltid långsamt, men mjukt och coolt. Istället för elektroniskt ljudande beat lindas melodierna ofta in med cello, harpa och piano. Mike Patton och Jennifer Charles förför varandra i de flesta av skivans spår för ett sprudlande crescendo i orgastiska stön på ”Sex (I Am)” och Dan står för produktionen. I sängkammaren bjuder de också in Afrika Bambaata, Damien Thorn VII of the Cockfosters Clan (Damon Albarn) samt Chármelle Carmel (Pasemaster Mase från De La Soul) och i vanlig Automator-ordning lånar Kid Koala ut sina talanger bakom skivspelarna. Alla delar de ut små råd och tips om en lyckad kärlekshistoria.

Hela tiden har de en tydlig blinkning i ögonvrån varför det aldrig, trots stånk och stön, blir äckligt voyeuristisk. Samtidigt är just det lite av skivans problem. Eftersom de aldrig riktigt bjuder in mig i den kladdiga sängkammaren får de aldrig heller ett riktigt grepp om mig. Coolheten blir som en alltför tjock kondom mellan mig och skivan. Den skyddar mig från att komma riktigt nära och händelserna sker i bakgrunden. Jag tror inte jag skulle vilja ha det på något annat sätt, men i alla fall.

Kanske kan man tycka att Dan är lite tjatig med alla sina projekt och pseudonymer. Men fortsätter de vara så här bra gör det ingenting. Själv är jag svag för Dan the Automator och det står jag för.

Det sammanfattande ordet för skivan är skön. Och den lämnar mig med ett leende. Men nej, jag menar inte som efter ett knull.