Det som framförallt tilltalar mig med David Shutrick är hans texter. Han har förmågan att skriva små personliga betraktelser över vardagslivet. Alltid med glimten i ögat och med en finurlig knorr.

Men även om texterna ibland känns naiva blir de aldrig banala. Det finns alltid ett allvar i botten. Lyssnar man lite närmare märker man ganska snabbt att det i många fall handlar om ämnen som obesvarad kärlek och andra föga upplyftande ämnen.

På ”Bäst av Shutrick” finns 13 låtar från de fyra album Shutrick släppte mellan 1991-1996, “Sambos på försök”, “Finland”, “Hobby” och “David Shutrick”. Förutom dem finns här också, som brukligt är när man ska ge ut en samlingsskiva, en nyskriven låt ”Facit”.

Antagligen är det tänkt att den ska hjälpa till att sälja skivan men man kan fråga sig om den verkligen kommer göra det. Textmässigt håller den god Shutrickklass men till skillnad från låtar som ”Container”, ”Sambos på försök” och ”Tick tack” saknar den rent musikaliskt något som fastnar och glider mest spårlöst förbi.

Och det är väl där David Shutricks största brist ligger. För hur fyndiga texter han än skriver är musiken i jämförelse tyvärr alldeles för ofta intetsägande. Det är trevlig och glad pop men inget man lägger på minnet.

Något som också blir ganska tydligt på ”Bäst av Shutrick”. För med undantag av de ovan nämnda låtarna känns resten ganska slätstruket.

Men gillar man David Shutrick sedan tidigare finns samtidigt ingen anledning att inte kolla upp ”Bäst av Shutrick”. För även om jag själv gärna skulle ha sett fler låtar från ”Sambos på försök” och ”Hobby” är den trots allt en helt ok sammanfattning av hans karriär.