Om det pratas för mycket om hur rock saker och ting är brukar jag fundera över varför det är så.

Electric Frankenstein pratar sig gärna varma om att slåss för rocken. Att motverka vad man kallar ”The Anti Rock Conspiracy”. Ett led i denna kamp är väl att vara rock, spela rock och se rock ut. Att spela på gamla prylar och sjunga om rockiga ämnen, klä sig i tuff rockutstyrsel, stoltsera med Famous Monsters/Rat Fink-aktiga omslag och helt enkelt värna om gamla goda ideal. Konservativt kan tyckas, men hedervärt i rockkretsar.

EF spelar tidig klassisk rock, hård rock, hårrock, hårdrock och punk i en tydlig amerikansk tradition. Mycket Detroit och New York mellan sent 60-tal till sent 70-tal med andra ord. Tänk ett hårdare Dead Boys, Social Distortion eller Backyard Babies. Eller varför inte ett mindre furiöst och mer varierat Danko Jones.

”The Buzz of 1000 Volts!” är bandets tredje skiva i år(!). Jag vet inte om det beror på det, eller på något annat, men särskilt inspirerade låter de inte. Bra låtsnickeri och bra ljud räcker helt enkelt inte. Skivan saknar både energi och krokar. Det finns inga riktiga dängor. Skivan är, i skuggan av EF-favoriten ”How to Make a Monster Rock”, uppriktigt sagt riktigt tråkig.

Antagligen är det bara de som är riktigt nere med EF som kommer att köpa skivan efter att ha lyssnat på den. Fullt förståeligt med tanke på den blekhet skivan visar på.

Kanske är det dags för bandet att slå av på takten. Välja låtar att släppa med större omsorg. Då skulle de göra toppenalbum hela vägen. Det är jag övertygad om. De skulle dessutom slippa urholka det rykte som de gör så mycket för att upprätthålla. Rock är inte bara en kostym. Det vet bandet. Hoppas bara att de tänker på det nästa gång det är dags att spela in nya låtar.