dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Queensrÿche: Operation: Mindcrime
Operation: Mindcrime Queensrÿche
1994
Manhattan Records/EMI
10/10

Speak the word

Lyssna

Sök efter skivan

Efter att på de första plattorna låtit mer eller mindre som Seattles svar på Iron Maiden och annan brittisk heavy metal släppte Queensrÿche 1988 ”Operation: Mindcrime”. Utan tvekan ett mästerverk. Flera klasser bättre än allt annat med bandet. Kanske till och med den mest helgjutna platta som någonsin gjorts.

I slutet av det glada 80-talet var det tuffa tider för den hårda rocken. Vågen av den brittiska hårdrocken hade ebbat ut och banden delades hårdraget upp i två läger.

På den ena sidan regerade de androgyna spandexknuttarna som spottade ut kraftballader i en aldrig sinande ström, och på den andra fanns de aggressiva killarna med band som skapade nya genrer som hette Metal i efternamn och hade förnamn som Thrash-, Death- och Speed-.

Queensrÿche struntade i de rådande trenderna och släppte en platta som inte passade in i något av lägren. Varken musikaliskt eller textmässigt. Musiken är inte kommersiellt tillrättalagd med listorna i sikte och kan utan överdrift kallas för pretentiös. Epitetet prog-metall har använts mer än en gång.

Texterna handlar varken om tomtar och troll eller brudar och bärs. De är starkt politiska och samhällskritiska. Mottagandet i USA var förståeligt nog inte det varmaste från myndighetshåll.

”The rich control the government, the media the law
To make some kind of difference
Then everyone must know
Eradicate the facists, revolution will grow

The system we learn says we're equal under law
But the streets are reality, the weak and poor will fall
Let's tip the power balance and tear down their crown
Educate the masses, we'll burn the white house down

Speak the word – Revolution”
”Speak”

Ord och inga visor. Det här var visserligen innan Tipper Gores klistermärken prydde var och varannan platta i det stora landet i väster, men utan att överdriva kan man säga att låtarna inte spelades särskilt mycket på de stora radio- och TV-kanalerna när plattan släpptes.

När man lyssnar på den nu, tretton år efter det att den släpptes, känns det rätt konstigt. Å ena sidan hör man att tiden gått – rent musikaliskt och produktionsmässigt, även om det känns som om den åldrats med värdighet – men samtidigt är det som om tiden stått still och ingenting har hänt sedan slutet av 80-talet.

”I'm tired of all this bullshit
They keep selling me on T.V.
About the communist plan
And all the shady preachers
Begging for my cash
Swiss bank accounts while giving their secretaries the slam

They're all in Penthouse now
Or Playboy Magazine, Million dollar stories to tell
I guess Warhol wasn't wrong
Fame fifteen minutes long
Everyone's using everybody, making the sale

I used to think that only America's way, way was right
But now the holy dollar rules everybody's life
Gotta make a million doesn't matter who dies”
”Revolution Calling”

Oavsett om namnen är McCarthy, Clinton eller Lewinsky så verkar det faktum att historien upprepar sig vara det enda man kan vara säker på. Kommunistskräck, politikerskandaler, mediedrev…

Hela skivan är uppbyggd som ett slags hårdrocksmusikal, eller opera om man så vill. Med en underliggande handling och ett persongalleri som den inte helt kristallklara handlingen kretsar kring.

Allt börjar i nuet med att jaget i berättelsen, Nikki, vaknar upp på en sjukhussal med minnesförlust. I bakgrunden hör man en nyhetsuppläsare på radion som berättar att polisen har gripit en misstänkt för de mord på politiska och religiösa ledare som ägt rum på sistone. Sedan återberättas hela historien med hjälp av den drogade Nikkis minnesbilder från sjukhussängen.

Låtarna och texterna bjuder på fragment som man får pussla ihop till en egen helhet. Skivan är nästan en timme och de femton låtarna hålls ihop av en blandning av instrumentala partier och dialoger. I centrum finns Nikki som hamnar i klorna på Doctor X som inte drar sig för någonting för att uppnå sina mål. Med hjälp av droger förvandlar han Nikki till sitt mordredskap.

Naturligtvis finns även en kvinna med i spelet. Mary. Eller Sister Mary som hon förvandlades till när den ruttne prästen Father William räddade henne ur askan i elden.

”Sixteen and on the run from home
Found a job in Times Square working live S&M shows
Twenty-five bucks a fuck and John's a happy man
She wipes the filth away
And it's back on the streets again

Spreading the disease
Everybody needs
But no one wants to see

Father William saved her from the streets
She drank the lifeblood from the Saviour's feet
She's Sister Mary now, eyes as cold as ice
He takes her once a week on the altar like a sacrifice”
”Spreading the Disease”

Nikki får slutligen order av Doctor X att mörda både Mary och prästen. Båda dör men det framgår inte helt klart om det är Nikki som tar livet av även Mary.

Låtarna håller högsta klass. Både text- och musikmässigt. Det är just helheten som gör ”Operation: Mindcrime” till ett så förkrossande starkt album.

Alla beståndsdelar är lika viktiga. Oavsett om det är små korta instrumentala stycken som inledande ”Anarchy-X” eller ”Waiting for 22″, eller den svulstiga ”Suite Sister Mary” som innehåller allt under sina 10:41. Dialog, duett, Michael Kamen-stråkar, operakörer… Allt behövs för att helheten ska bli den perfekta.

Både bandet och plattan är ett exceptionellt lagarbete. Även om det främst är gitarrerna och sången som märks skulle det falla platt utan Eddie Jacksons bas som med sitt stabila spel är en förutsättning för att Scott Rockenfield ska kunna härja som han gör bakom trummorna. Förmodligen världens bästa hårdrockstrummis.

Geoff Tates starka och teatraliska röst passar perfekt för denna blandning av operaliknande låtar. Han behärskar hela registret på ett mästerligt sätt. Gitarristerna Chris DeGarmo och Michael Wilton bildar ett klassiskt radarpar med sina tvillinggitarrer som leker sig fram genom hela skivan.

En klassisk skiva i alla bemärkelser och det är svårt att hitta de rätta orden för att beskriva hur stor den är. Det känns som om det enda rätta är att avsluta med ytterligare ett textavsnitt som jag önskar inte stämde. Men det gör det. Och tyvärr inte bara vad gäller USA.

”Religion and sex are powerplays
Manipulate the people for the money they pay
Selling skin, selling God
The numbers look the same on their credit cards

Politicians say no to drugs
While we pay for wars in South America

Fighting fire with empty words
While the banks get fat
And the poor stay poor
And the rich get rich
And the cops get paid
To look away
As the one percent rules America”
”Spreading the Disease”

Patrik Ekelöf

Publicerad: 2001-08-10 00:00 / Uppdaterad: 2007-12-14 11:36

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #1020

14 kommentarer

Ok så äntligen kom den alltså, recensionen som jag skrev och frågade om jag fick skriva för ett år sen. I överlag en bra recension så jag vill bara tillägga en sak till de som läser den och blir intresserad av att kolla upp den här skivan. Skit i ord som pretentiös och episk och komplicerad och börja lyssna på den här skivan med nollställd hjärna. Låt musiken ta greppet först. Börja med låtar som 'I dont believe in Love', 'Revolution Calling', 'Suite Sister Mary' och se om dessa ”gör det för dig”.

Efter ett tag kan du börja söka efter den stora helheten och inse hur JÄVLA BRA och PRETENTIÖS och EPISK och KOMPLICERAD den här skivan är! >;->

MÅSTE jag välja en enda skiva som den bästa i alla kategorier blir det den här. Så har jag tyckt i ca 10 år nu. Sug på den ni.

Robert Oregistrerad 2001-08-10 08:27
 

Är det inte musiken som ska reccenseras? Mycke snack om texterna, men, hur är musiken???

raul Oregistrerad 2001-08-10 13:54
 

såg den idag. Låter som om den är bra. Ska man köpa den tro?

aberatio Oregistrerad 2001-08-10 18:44
 

Bra skrivet !

Magnus Oregistrerad 2001-08-10 20:38
 

Raul! jag kan berätta att musiken är grymt bra. Skivan kanske gör så himla stort intryck första gången man hör den, men den växer för varje gång du lyssnar på den. Låt den gå några varv i cd-spelaren och du kommer inse att det är den bästa platta som denna jord skådat :)

Erik Oregistrerad 2001-08-11 11:52
 

Denna skiva är bara så jäkla BRA. Håller fullständigt med Robert om det han skrev i sin kommentar. Hade jag bara fått haft en skiva i min ägo så hade det blivit denna.

Danne Oregistrerad 2001-08-12 21:15
 

oj, det känns verkligen som om man behöver köpa den här plattan, prblemet är att jag tappat allt förtroende för hårdrocksgenren, men det kanske är dags för det hör då, låter lite som ett senare the who av recensionen.

Magnusson Oregistrerad 2001-08-13 19:13
 

Jag måste hålla med Patrik och alla andra som hyllar denna fantastiska platta. Det tog dock ett tag innan jag fick den att fastna… Efter fem år av massiv hjärntvätt hemma hos en frälst queensrÿche-fan tyckte jag fortfarande att Queensrÿche var skräp jämfört med t.ex. Front 242 och Skinny Puppy. Ytterligare fem år senare upptäkte jag plötsligt en dag ett Operation: Mindcrime tillsammans med NIN's The Downward Spiral var världens bästa skivor genom tiderna. (Även om jag ibörjan hade himla' svårt att smälta Geoff's ylsång…)

Pär Eriksson Oregistrerad 2001-08-14 12:34
 

Finns fa plattor som man aldrig trottnar pa!

Aterkommer standigt till 'Mindcrime' i min CD-Vaxlare.

Detta aven om musik stiler kommer och gar.

Med Mindcrime upptacker man hela tiden ngt nytt…

om an de extremt intelligenta texterna,

de helgjutna gitarr-solorna eller de fantaskiska trum-partierna.

Queensryches mindcrime va nittiotalets basta,

tyvarr kom de aldrig upp i samma standard aven om Empire

va ett bra forsok.

Inte latt att recensera ett mastervark, men Partik gjorde ett

klart godtjant forsok. Rekomenderas

Calle Oregistrerad 2001-08-15 05:42
 

Året var 1998. Jag hade slutata att köpa hårdrocksskivor och tröttnat ppå all ulltramelodiös helloween plagierad power metal. Så får jag tag i Operation: Mindcrime och efter att ha insett att band som Manowar, Wasp etc kanske inte är så himla bra kom denna skiva som en skänk från ovan. Jag är så tacksam för att jag inte upptäckte denna skiva tidigare. Efter all hårdrocks hjärntvätt genom alla år var det som att detta var belöningen. Skivan är fanimej osannolikt bra. Jag vet ingen annan skiva som utgör en sådan enhet. Denna måsste ni köpa. Speciellt om ni tröttnat på den mesta hårdrocken!!

Ozzy Oregistrerad 2001-08-18 14:03
 

Nåt som jag glömde skriva i min första kommentar och som inte heller Patrick tog upp var att handlingen är eg. vad Nikki ligger och tänker (tillbaka) på i sjukhussängen under en minut. Just det, mellan 6.00am och 6.01am (eller var det kanske pm?). Han ligger drogad och lyssnar på en gammal hederlig ”freestyle”. Tittar man noga så ser man att bandet han lyssnar på har Mindcrime-symbolen på sig. Jag kommer inte ihåg om detta framkommer från skivan eller om man måste ha Operation:Livecrime-boxen där det medföljer en serietidnings-liknande bok.

Robert Oregistrerad 2002-12-04 04:53
 

fan va överskattad.. fan o ja köpte skiten efter resensionen..

Medlem 2005-01-29 00:13
 

I april kommer Operation:Mindcrime II.

Spännande.

Medlem 2006-02-11 23:05
 

En av stoltheterna i min skivsamling, helt klart. ;) Man måste dock lyssna igenom den ett par gånger bit för bit för att förstå storheten i den. Jävligt sköna gitarr riff för oss gitarrister också. :D Lagom svårt liksom, och en underbar inspirationskälla för eget musikskapande!

TCMD Oregistrerad 2008-04-05 19:28
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig