Manchester är min nya älsklingsstad, det började med att min kusin berättade om en tuff video som han sett på mtv2, det var en låt med Badly drawn boy (mannen med den härliga mössan), jag kom ihåg namnet för det var bland dom tuffaste artistnamn jag hört.

Så kom det en dag då jag var så trött alla mina skivor så jag laddade ner en låt med Badly drawn boy, en till och en till och sen gick jag och köpte skivan den var alldeles, alldeles underbar.

Sen så gick ungefär 3 kvartal då det var ”Parachutes” och ”Kid A” som snurrade i min gamla cd-spelare. Men så en sen måndag för några månader sen så kom jag för en gångs skull ihåg p3 pop och då var det ett reportage där Ika träffade ett par nya och tuffa hippies från Manchester och självklart så låg dom på Twisted Nerve, Badly Drawn Boys bolag med idel musikaliska underbarn, och jag fick rejäl mersmak efter dom låtarna jag hörde då.

Jag åkte till London bara någon vecka efter jag hört på p3 pop och visst hittade jag ”If you happy with you need do nothing” men det var ungefär 250 skivor jag ville ha, så det blev ingen Alfie skiva i väskan hem från London. Men till slut hittade den i en affär i Malmö och sedan dess har jag varit fast.

”Alfies” olika ep:s har tryckts upp i överdrivet små upplagor och har varit nästintill omöjliga att få tag på, speciellt för folk som inte bor i London och totalt omöjligt för dem som bor i olika små byar runt om i Sverige och andra länder utan för de brittiska öarna. Så dom fick ta och samla ihop alla sina låtar och lägga dom på ett album och för att få dom lyckligt lottade som redan har ep:sen att köpa skivan så la ”Alfie” till två nya låtar också.

Det är härligt att det kommer nya bra engelska band som inte bara vill bli lika tuffa som Liam och Noel eller lika begåvade som Radiohead utan som faktiskt spelar bara för att dom älskar musik. I spetsen för dessa band ligger Badly Drawn Boy, Alfie och Kings of Convenience (fast dom är ju egentligen norrmän).

”Manor house farm” och ”Montevideo” är båda dom sorgligaste och mjukaste låtar jag hört, ibland hör man vad Lee Gorton sjunger, ibland inte. Det ska vara ett band på Twisted Nerve för att våga göra låtar som dom här, lågmälda, tysta och gjord av folk med kärlek ut i fingerspetsarna.
Så nu är det bara sitta och bita på naglarna tills ”Alfie” kommer till Sverige och när den stunden är kommen så kommer romantiken finnas där minst lika mycket som den finns där i den bruna underbara lilla skivan med det konstiga namnet.