Kinobe bildades på nyårsafton 1998 när de båda barndomskamraterna Mark Blackburn och Julius Walters bestämde sig för att börja göra musik tillsammans. Några EP:s och ett liv i musikvärldens mindre belysta områden senare landar ”Soundphiles” i min CD-spelare.

Jag möts av en elektronisk resa genom en pulserande värld. Bilder av regn och neonljus blixtrar framför mina ögon. Det är påtagligt brittiskt. Nattliv i London. Kanske i Brixton? Kinobes ljudlandskap skulle fungera fint till en urban science fiction film i stil med Blade Runner (med det asiatiska inslaget utbytt mot ett västindiskt). Varje stycke har sin egen stämning utan att för den delen kännas fjärran från helheten. Det finns en röd tråd i ”Soundphiles”, det är inte bara en samling smarta produktioner.

Ska jag jämföra med något så tänker jag framförallt på brittiska kollegorna i Groove Armada när jag lyssnar på Kinobe och de borde tilltala samma människor. Groove Armada lyckades ju på något märkligt vis hitta fram till människor som kanske normalt sett inte lyssnar på den här typen av musik. Förhoppningsvis kan Kinobe nå dit också.

Det finns definitivt spår på ”Soundphiles” som skulle kunna öppna vägen. ”Skyscraper” är ett sådant spår. Låten bygger på en sampling av Cymandes ”Dove”, en låt som Fugees tidigare samplade till låten ”The Score”. Där Fugees valde att följa ”Dove” ner i mörkret tar Kinobe samma slinga raka vägen ut i solskenet och förhoppningsvis rakt in i en radioapparat nära dig. Perfekt musik för sommar, sol och loj bilåkning när det är lite för varmt.

Poeten Benjamin Zephaniah förgyller ”Theatricks” med en mer talad än sjungen text som på mer än ett sätt för tankarna till Linton Kwesi Johnson. Jag har förstått att ”Slip into Something” som gästas av Ben & Jason redan skall ha rönt viss uppmärksamhet – men mig lämnar den ganska oberörd med sin oengagerande slöa dåsighet. Första singelsläppet är den sköna somriga ”Grass Roots Horizon” med kvinnlig sång av Xan som borde kunna träffa alla de massor som fallit som furor för Dido.

Det som stör mig lite med ”Soundphiles” är att skivan inte riktigt griper tag om mig. Jag gillar det jag hör, men det berör inte fullt ut. Jag tycker att det är bra och hummar med lite försiktigt i flera av låtarna. Jo, man kan noga säga att jag gillar det. Det är en bra skiva. Men, jag skulle vilja gilla den mer.