Chicagosångerskan Sparkle fick en stund i solen när hon sjöng duett med R Kelly i låten ”Be Careful” för ett par år sedan. Hon gav också ut ett självbetitlat debutalbum 1998 och har sedan dess hamnat under Motowns beskydd. Även om de inte marknadsför henne så hårt som de skulle kunna. Men jag förstår dem.

”Told You So” är ett rakt r'n'b-album. Nästan helt hiphop-befriat och väldigt sparsmakat musikaliskt. En sån där skiva som ska bygga på sångens eget uttryck och starka, känslosamma texter. Men syftet är en smula förfelat, för här händer inte så mycket. Varken i musiken eller där den landar.

Flickan sjunger vackert om känslor, men det är sällan jag känner med henne. En ringlande jämn stråle ljus sirap är det jag närmast kan likna Sparkles sång vid, trots att hon försöker vara både lite porrig och tuff. Men det är när hon säger ”shit” och sånt som det verkligen inte stämmer. Inte för att jag har några invändningar mot hennes vokabulär, utan för att det skär sig helt mot den snälla ljudbilden. Att döma av promotionbilderna ska nog Sparkles image föreställa ”fräckt elegant och självständig med stark sex appeal”, men de enda vibbarna jag får av musiken är ”mesig, fantasilös och trist”.

Sparkle ligger ofta i samma tonläge som Janet Jackson, men kommer aldrig i närheten av hennes charm och spänst. Sen är ju inte Sparkles producent Steve ”Stone” Huff ens en tiondel så bra och påhittig som Janets kungliga team Jimmy Jam och Terry Lewis. Jag borde egentligen inte göra jämförelsen med Janet, men det ligger ändå nära till hands genre- och röstmässigt.

R'n'b är en tacksam musikgenre; man (läs: såna som vill sälja massor av r'nb-skivor) köper några kärlekslåtar till en hyfsad röst, slänger ihop ett lite halvhjärtat komp med artificiella trummor, några samplingar och synthezisade slingor. Sen är det klart. Det är mycket tråkigt. Särskilt om det görs utan fantasi och inspiration, vilket verkar vara fallet med Sparkles andra skiva.

Vilken tur att det finns en del säregna och käftsmällande r'n'b/soulsångerskor (Angie Stone. Erykah Badu. Macy Gray. Jill Scott. En Vogue. Mary J Blige. Med flera.) som inte nöjer sig med att vara luftdekor. Tur. Annars skulle jag sluta lyssna efter bra r'n'b helt och hållet.