Lloyd Parker är ett debuterande svenskt band. ”Faster” släpptes redan sent i höstas. Om du trots det inte hört talas om varken gruppen eller skivan så är det inte så konstigt, det är nämligen musik med små bokstäver som inte löper särskilt stor risk att spelas varken på TV eller radio.

Bandet bildades våren 1999 och består av Robert Preston (bas), Marina Andersson (sång) och Markus Gylling, som är den som skriver låtarna. ”Faster” spelades in under ett par månaders tid i slutet av 1999 och bjuder på tio stämningsladdade låtar i lo-fi/ambient-genren.

De har tillsammans med medproducenten Bo Stefan Lundquist vävt ihop en komplex väv av musik med programmeringar och liveinstrument i symbios. För att höra hur mycket som döljer sig i produktionen bör man lyssna i hörlurar. Då träder nästan omärkliga samplingar och loopar fram och breddar ljudkulisserna ännu mer.

Musiken skapar tillsammans med Marinas röst något som känns som ett höstlandskap när mörkret faller. Hennes spröda, nästan viskande sång och uttryck liknar Stina Nordenstam och Regina Lund. I vissa låtar står Markus för sången. Även han sjunger lite svävande drömskt. Det är synd att de inte utnyttjat samspelet mellan deras röster mer. Jag är övertygad om att det hade ökat dynamiken avsevärt.

Hela skivan är mycket vacker, men det är någonting som saknas för att det ska kännas riktigt helgjutet. Hur stämningsskapande det än är så känns det som om det saknas låtar och melodier. Det blir mer som ett soundtrack som framkallar samma bilder om och om igen. En film som man tycker bjuder på fint foto men inte känner något större behov av att se om.