Jag har spenderat många timmar med några av Peter Dolvings demolåtar. Enkla låtar med välskrivna texter som sätter sig. En röst, en gitarr och ett minimum av inspelningsutrustning. Avskalat och, du visste att det skulle komma, från hjärtat. När jag hörde att han äntligen skulle släppa låtar officiellt, trodde att det var dessa han skulle fila till och släppa. Så fel jag hade. Han spelade istället in fyra av sina demolåtar igen, med fler instrument.

Peter gör nämligen vad Peter vill, och ingen kan säga emot honom. Eget bolag och eget förlag ger honom den rätten. Han valde att släppa en fyraspårs EP för att han vill ge oss exempel på hela hans bredd, samtidigt som den är en försmak på vad som komma skall. Han planerar nämligen många släpp. Så många han orkar skriva till verkar det som. Men de kommer att följa teman, och vara mer sammanhållna. Det är åtminstone jag glad över, ett helt album med så här varierat material skulle snart bli en riktigt splittrad historia.

Tre av de låtar som Peter nu har släppt har jag lyssnat på tidigare, och versionerna av dessa varierar friskt från då till nu. ”Situation Terrorist” till exempel har blivit en riktig rockstänkare med riffglädje och handklapp! Kanske inte riktigt vad jag hade önskat. Men alla låtar har inte genomgått lika radikala förändringar. ”Dirty Words” till exempel, har bara fått ett annat häng och en annan takt. Men det har den inte förlorat på. Texten står fortfarande i centrum, och det är den som är viktig i sammanhanget.

Inledande ”Peace of a Mind”, den låt jag inte har hört tidigare, får jag till något av en blandning mellan Boo Radleys och Billy Bragg. Glad i tonen och lite fartig sådär. Jag har lite svårt att smälta den, men samtidigt är den så charmig att den är svår att motstå.

Avslutande ”Here's to All” tycker jag är den mest lyckade låten på skivan. Den har nog till och med blivit vassare av att hamna i ny kostym. Den innehåller numer Peters gitarr, lite countrygitarr i bakrunden, sparsmakade trummor, en lite ledsen orgel och välproducerad sång. Och den doftar protest. Fast det fick man ju inte säga, Peter är nämligen ingen protestsångare, han är en berättare och inget annat.