dagensskiva.com

48 timmar

Recension

The Cigarres: Time Will Tell
Time Will Tell (CD) The Cigarres
2000
Burning Heart Records
8/10

Jamaica i Västerås

Lyssna

Sök efter skivan

Ibland måste man kolla upp sina geografikunskaper. Jag får göra det ofta kan jag säga. När jag hörde The Cigarres för första gången undrade jag varför ett jamaicanskt band hamnat på Burning Heart Records i Örebro. Jag fick ett svar på min undran i stil med att de var från Västerås. Ett skämt. Det är inte möjligt att reggae-band av denna kaliber kommer från Västerås. Jag fick långsamt förlika med att de kom från Västerås, vilket jag tyckte var tufft. Jag var fortfarande övertygad om att sångaren hette något i still med ”Ragga-man”, och att han dessutom var mörkhyad med så coola svarta dreads. Han sjöng ju hur bra som helst. Jag bedrog mig själv igen, han hette Christer Hermansson, vilket också var rätt tufft.

Tuffast är dock The Cigarres som band. Vilket sound. Vilket gung. Vilken känsla. På The Cigarres albumdebut ”Time Will Tell” kan man känna Jamaica strömma in i öronen. Jag fattar det inte men Bob Marley, Peter Tosh, Sizzla och Capelton har inkarnerats i Västerås. Helt otroligt.

Niomannabandet (med gäster) levererar rastaideologisk reggae/ska med rötterna i Per-Albin Hanssons folkhem. The Ciggares vill ge oss tillbaka friheten, och förr eller senare skall kärleken segra över systemet. Ett system symboliserat i det onda och förkastliga Babylon (vem minns inte den babyloniska skökan från Johannes uppenbarelser). Vi uppmanas att bygga det bättre samhället med den goda kraften (vilken den nu är) och solidariteten till våra medmänniskor. Broderskaps-rörelsen måste vara nöjda. Detta är en platta för dem, och för mig.

Med de arton fötterna stadigt i ett klassiskt reggae-komp ger sig bandet ut på en del sköna åkturer. Blåssektionen bidrar till en genomgående ska-känsla, som redan i början på skivan når ett klimax i ”Good Over Evil”. I ”Love Within” bjuds vi på ett flöjtsolo som inte ligger lång efter Sveriges Radios symfoniker, och i min personliga favorit ”Black River” blandas jazz med latinska rytmer. En låt där Al Capone och Ricky Martin stuffar loss. När albumet sedan avslutas med en så tung hiphop-låt med Chilly och Cosmic, ja då är min dag gjord.

Detta är tuffast på länge. I en alltmer accelererande värld vänder The Ciggares på kraften. Plötsligt går det lite lugnare, plötsligt funderar man på samhällets struktur. Mjuk revolution.

Peter Dahlgren

Publicerad: 2000-09-12 00:00 / Uppdaterad: 2000-09-12 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #617

2 kommentarer

västerås västerås my city of love, everything in västerås is what yah been dreaming of.

mista mista Oregistrerad 2001-01-19 15:07
 

Spelningarna i Riksgränsen….så jäklabra!!!

Petra Oregistrerad 2002-06-14 22:23
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig