Det är det här som är garagerock per definition, men jag tror att jag vill lägga till epitetet punkrock vid sidan av. Eller helt enkelt bara kalla det för 90-tals garage.

Go Go Racing är ett stompigt, rått och opolerat album som till stora delar är inspelat live. Det rör sig om tre ackord, fuck you! Ungefär. Det är bilar, brudar och rock. Vem bryr sig om att det inte är helt tight? Ge mig en öl!
Bad Afro är stolta över att Danmark äntligen fått sig ett riktigt garagepunkrockarband, och det ska de vara. Men the Burnouts är tyvärr inte ens i närheten av svenska etikettkollegor som the Nomads och the Peepshows. Bad Afro vill gärna framhäva bandets influenser från New Bomb Turks, men inte heller där tycker jag att de är i närheten. Visserligen tycker jag att de både svänger och är charmiga, men jag vet inte om det räcker.

Sångmelodierna är den del av det hela jag uppskattar mest. Även om sången kanske inte alltid är klockren, så är melodierna bitvis hela behållningen. Ett plus bör också delas ut till basisten Helle Hellcat som (jag förmodar) bidrar med den eminenta tjejkören. Den ger på sina stället ett riktigt lyft.

Jag tror att jag behöver bli övertygad om att det här är mer än ok. Vi får väl se i sommar. Live ska the Burnouts vara riktigt vassa.