I och med sin förra platta fick legendariska Dwarves mycket uppmärksamhet. De hamnade på stor etikett och allting verkade gå bandets väg. De blev mer lättillgängliga men fick samtidigt goda vitsord från alla håll och kanter. Det verkade som om de hade hittat en gyllene medelväg mellan god, sund icke kompromissande kreativitet och kommersiell gångbarhet.

Inför den nya plattan, ”Come Clean”, valde Dwarves att gå ett steg längre. Nu ville de inte längre bara låta punk längre, så de blandade in en del maskiner, udda takter och en del, i mina ögon, helt onödiga detaljer. Plattan låter därför väldigt splittrad och fragmentarisk. Efter de dryga 20 minuterna sitter jag med en bild av att plattan inte är mer än ett knasigt ljudcollage från människor som fått mer resurser än de kan hantera. Visserligen går det att vaska fram en handfull bra låtar, för de finns där, insprängda mellan tokerierna, men de är inte tillräckligt många för att motivera ett köp av alstret.

Kontentan av det hela blir att ”Come Clean” varken känns farlig eller våldsam. Bara smånördig och lätt patetisk. Dwarves nya flåshurtigt melodiska punk låter mer Blink 182 på speed än Zeke.