Toni Braxton. Sista halvan av 1996 och åtminstone första halvan av 1997 tillhörde radiovågorna Toni och ”Un-break My Heart”. En avskyvärd balladplåga av samma kaliber som Whitney Houstons ”I Will Always Love You” som vägrade att lämna mig ifred. Min dåvarande rumskompis gillade låten. Mycket. Det gjorde inte jag. Lyckligtvis lyssnade han oftast på den i hörlurar. Å andra sidan lyssnade han högt. Däremot var jag riktigt förjust i ”You're Making Me High”. Första singelsläppet från ”Secrets”. En småporrig R&B-historia som jag inte kunde låta bli att tycka om. Tredje singeln, ”I Don't Want To” tyckte jag hade en skön självdistans. Men, det hjälpte inte. Jag köpte aldrig ”Secrets” – ”Unbreak My Heart” stod i vägen.

Det är med blandade förväntningar jag stoppar Tonis tredje album, ”The Heat”, i CD-spelaren. Det är med ganska få känslor den åker ur. ”The Heat” är ett av de mest förutsägbara albumen jag hört i år. Det låter precis som jag väntat mig. Trots att Toni bjudit in både Dr Dre och Lisa ”Left-Eye” Lopez som gästartister. Dres gästspel är så blekt att jag inte ens lägger märke till det förrän jag läser i den medföljande biografin att han ska vara med. Över en raspig telefonlinje hasplar han i ”Just Be a Man About It” ur sig rader som: ”I mean you gotta understand I love you, you know what I'm saying” i rollen som den uppgivne älskaren. Left-Eye lyfter däremot det efterföljande spåret, ”Gimme Some” till att bli ett av albumets starkaste tillsammans med inledande, Rodney Jerkins-producerade, ”He Wasn't Man Enough”. Resten av materialet pendlar mellan så där och slätstruket. Som väntat alltså.

Allra värsta lågvattenmärket på skivan är Diane Warrens komposition ”Spanish Guitar”. En ballad minst lika avskyvärd som ”Un-break My Heart”. Jag vet att det blir nästa singel. Jag vet att jag har en hemsk vår framför mig om jag råkar slå på radion. Jag tror att jag får låta bli den. Radion alltså.

”The Heat” kommer med största sannolikhet inte lämna skivhyllan särskilt ofta. Kanske för att jag inte har något behov av den här typen av tårdrypande och välputsad R&B just nu. Och, även om jag hade det tvivlar jag på att jag skulle välja Toni. Hon är lite för sval, saknar nerv. Jag vill att R&B ska beröra, krypa in under huden och vägra släppa taget. De känslorna har jag svårt att hitta i ”The Heat”.