Jag ska börja med att erkänna att ”Harvest”, Neil Youngs country folk platta från 1972, är en av mina absoluta favoritplattor. Så när jag får en ny platta med Neil, som dessutom lite löst ses som en avslutning på en trilogi som börjar med just ”Harvest”, kan jag inte vara objektiv. Det här är helt enkelt förbannat bra!

Neil Young har skrivit de låtar som är med på albumet under en 15 års period. Så för de äkta fansen finns det inget direkt nytt på plattan. Men ingen av låtarna har funnits med på något studioalbum tidigare, så mycket vet jag. Neil hade en packe låtar till som var tänkta att hamna på ”Silver & Gold”, men när CSN&Y gjorde ett nytt album hamnade de där istället.

När jag för fösta gången lyssnade på plattan var jag deppig. Jag tänkte lite ironiskt för mig själv: ”vad kan vara bättre än att muntra upp sig med lite lågmäld folk country signerad Neil Young?” Ironiskt eller inte, det tog inte många sekunder innan jag satt där med ett fånigt leende på läpparna.

Det finns inget som är förvånande eller nydanande på ”Silver & Gold”. Allt är precis som jag vill att det ska vara. Det är som att tiden stannat och att det här är uppföljaren till ”Harvest”. Den är visserligen inte lika bra, men tillräckligt bra för att räknas som en av Neils bättre.

Det finns inget mer att skriva om den här skivan. Gillar man ”Harvest”, ”Comes a Time”, ”Harvest Moon” och/eller ”Unplugged”, så gillar man ”Silver & Gold”. Så enkelt tror jag att det är.