New Bomb Turks består av fyra vita, välutbildade och välkammade unga män från Ohio, som under de sju år som gått sedan de skivdebuterade, redan hunnit komma fram till sitt åttonde album. Imponerande! De spelar en garagig variant av punkrock med influenser från alla håll. Vissa säger The Pagans, Dead Boys och The Stooges. Jag håller med och kontrar med Zeke, Dwarves och Rocket From the Crypt.

Efter att sakta ha glidit närmare ett välpolerat album, valde New Bomb Turks att ta in Jim Diamond för att producera det nya albumet. Jag kan beskriva hur Nightmare Scenario låter, men då jag inte hade en aning om vem Jim var tidigare, var jag tvungen att kolla upp det. Jag kom fram till att han tidigare har producerat band som: Red Aunts, Bantam Rooster, The Go, Dirtbombs, och Rocket 455. Då jag inte har hört nåt av dem, kan jag tyvärr inte säga något om hur han har lyckats med att applicera sitt sound på turkarna. En sak vet jag i alla fall. Det är skitigt och stökigt som fan. Om jag fått välja skulle jag valt att mixa plattan lite renare (ok, ok. Jag vet att det inte bara var Jim som mixade…). Sången, tamburinen, handklappen och vad som låter som ett piano skulle få vara mer framträdande. Åtminstone sången förtjänar det, för den är sådär lagom melodisk och snäll, samtidigt som den passar utomordentligt i sammanhanget. (Jag skulle vilja tala om för er vem Eric Davidson påminner om, men jag kan tamejfan inte klämma fram det.)
Mer variation i tempo på låtarna skulle också varit välkommet, men jag får väl istället vara glad över att det finns viss sådan. Det går visserligen fort hela tiden, men inte bara tokfort.

Trots den något grötiga mixen och annan petig kritik, råder det ingen tvekan om att det här är bra. I lurar är det dock inte fullt lika bra som hemma med volymratten i rockläge, men det säger kanske en del om vad bandet har försökt uppnå. De vill helt enkelt bara att du och jag ska spela deras enkla skitiga rock på hög volym. Så enkelt är det.