Så landade den då, den hett efterlängtade uppföljaren till ”Death Alley”, som i mitt tycke är Zekes finaste stund. För att göra en historia kort så las kvartetten Zeke ner efter ”Death Alley” och återuppstod som en trio efter inte alltför lång tid i träda. Förra året bjöd de Örebro på en uppvisning och bevisade […][...]

Donny Paycheck, trummis och något av en bandledare för Seattles Zeke, är en avslappnad kille med en ganska tilltagen kroppshydda. Han är en trevlig prick, men samtidigt får jag intrycket att om man strular till det med den här killen sätter han ner foten både en och två gånger. Något som även till viss del […][...]

Det börjar som en motsats till Minor Threats Out of Step, med tillsats av motorolja. ”Drunk, horny and drunk / Horny and drunk / Yes we were drunk”. En åsnespark. Donkeypunch. Det är ganska dumt, men va fan. Sen kommer lite skön oljig rock som får mig att minnas en tid där den enda skivan […][...]

Ett fåtal sekunder efter det att P3 Rocks tekniker den 15 november i år tryckt igång låten ”Crossroads” hade jag rafsat ned en förtjust notering på ett tomt skräpkuvert. Snart nog började jag svettas som en skum bilhandlare som precis sålt sin sämsta bil dyrt. Empirin säger med andra ord att Zeke ska upplevas. Därmed […][...]

Det är intressant när en skiva kommer och det endast är musik och konvolut som får tala för artisten. Det vill säga, skivan anländer utan pressrelease och man sitter där utan någon som helst förkunskap om artisten i fråga. Jag har haft ”I'm Alive and On Fire (A Collection of Songs: 1996-1999)” i två veckor, […][...]

New Bomb Turks består av fyra vita, välutbildade och välkammade unga män från Ohio, som under de sju år som gått sedan de skivdebuterade, redan hunnit komma fram till sitt åttonde album. Imponerande! De spelar en garagig variant av punkrock med influenser från alla håll. Vissa säger The Pagans, Dead Boys och The Stooges. Jag […][...]

Inledande singelspåret på Zekes nya platta ”Dirty Sanchez” ”Let's Get Drugs” (0:52) sätter en standard som man blir anfådd av. Zeke sparar inte på krutet. Det är i alla fall vad man tror tills spår två – ”Rip and Destroy” (0:33)- går igång. Då vet man att det här är på allvar. Motörhead är ingen […][...]