Reminder med sångaren/gitarristen Nicklas Sandström i spetsen

imponerade bitvis stort på sin självbetitlade debut-EP som släpptes

förra sommaren. Nu kommer uppföljaren som innehåller fyra nya

låtar.

”Half Empty” har i mitt tycke samma förtjänster och samma problem

som ”Reminder”. Ingen av de fyra låtarna är dålig. Killarna är

alldeles för duktiga för att släppa något dåligt ifrån sig. De kan

skriva låtar, de hanterar sina instrument med stor säkerhet och

Nicklas Sandström sjunger minst lika bra som förra gången. Men

återigen brister det när de ska ta i och höjer tempot. ”Too Late”

är denna EP:s motsvarighet till ”Talk it Out” från ”Reminder” – det

känns mer 80-tal än kul.
Både ”Too Late” och nästa låt, ”Half Empty” känns mer dussin än

unika.

Reminders sound för tankarna till band som Counting Crowes, R.E.M, och varför inte osignade Stockholmsbandet Emerick. De spelar spröd

och svulstig pop väl förankrad i den amerikanska

vuxenmusikstradititionen.
EP:ns höjdare är inledande ”So Gently” och avslutande ”Sad

Attempt”. Där kommer gruppens musikalitet till sin rätt. Båda

låtarna har starka melodier och är lekfullt uppbyggda.
”Sad Attempt” har harmonier som starkt påminner om Depeche Mode –

ett mycket organiskt Depeche Mode. Låten är uppbyggd på en väv av

percussion och spänningen hålls vid liv mycket tack vare de många

taktbytena.
Frågan är om Andreas ”Toddy” Johnsson är införstådd med att

Reminder ”lånat” stråkarna från ”Glorious”? Hur som helst har

Reminder bättrat på procenten. Förra gången var två låtar av fem

riktigt bra. Denna gång är det två av fyra.

Exergy, skivbolaget som gruppen ligger på, har valt att introducera

dem genom att släppa låtar i EP-format. Det är å ena sidan bra att

kunna bekanta sig med ett nytt band utan att vara ”tvungen” att

köpa en fullängdare – vilket är dyrt och därför riskabelt ur

ekonomisk synvinkel. Å andra sidan kan man fråga sig hur många av

Sveriges tidningsdrakar som kommer att skriva om skivan i morgon då

den släpps? Släpper ett debuterande svenskt band en fullängdare är

de mer eller mindre tvungna att skriva om det – men en ynka EP

försvinner så lätt i mängden på en redaktion i Stockholm.

Jag hoppas att jag är överdrivet negativ för det vore lika delar

pinsamt och skamligt om ett band som Reminder går omärkt förbi.

Särskilt med tanke på hur mycket s-k-i-t som släpps under

kommersialismens fladdrande fana.