Äntligen! the Peepshows har fått komma till skott, och på måndag kan deras första fullängdare vara din!

Örebros rockkungar har lugnat ner sig lite, det är mer rock med hårdrocksriff än punk, och ”Mondo Deluxe” känns mer mogen än fjolårets MCD ”Right About Now” (som jag fortfarande tycker är riktigt bra). Men samtidigt som tempot har dragits ned har kompromisslöshet och de som smäcksittande refrängerna kommit till korta. Det tog ett gäng lyssningar innan den initiala besvikelsen var besegrad.

Men annars är det mesta sig likt. Om du gillade the Peepshows tidigare så tror jag att du gillar dem nu. Sexreferenserna kanske är lite mer nedtonade men de genomsyrar som vanligt hela produktionen. Vad sägs om inledningsfrasen på ”City of the Damned”, ”Do You Feel For a Golden Shower?” Burr! (Efter den kan du lyssna på den snygga riffstölden i samma låt. Efter gitarrsolot…)

Variationen på låtarna är lite större än tidigare. I ”No Excuses” har man saktat ner rejält och använder sig av orgel och Millencolins Kola på gästsång . Resultatet är ett tillbakalutat sväng med sköna ho-ho-körer. Fast jag kan nog tycka att orgeln känns lite malplacerad. Jag trodde innan jag kollade i boken att det var ”Turn Around” som Kola sjöng på. Sången låter väldigt mycket Millencolin… märkligt.

Plattans kortaste låt – ”Fear the Cheater” – är också värd att nämna. Det är en orgie i nostalgi, och det ekar av mängder med dammiga orkestrar, ungefär som det brukar när man lyssnar på the Hellacopters. Men det är bra. Riktigt bra.

På mer än ett ställe på plattan hör man varför the Peepshows beskyllts för att låta Turbonegro. Men jag har svårt för att se att detta skulle vara av ondo. Avslutande ”Goodnight” är ett sånt exempel. Det är en klockren hit i den norska skolan, men jag blir inte arg. Snarare tårögd.

Lite kritik tycker jag att the Peepshows skall ha för att de vikt plats åt två gamla låtar när skivan bara är 33 minuter lång. Det hade väl varit OK om det inte gick att få tag i dessa, men så är det inte. ”Thy Will (Not Mine)” har tidigare släppts på sjuan ”Go to Hell”, och den går att få tag på. ”Right Now” var med på förra släppet ”Right About Now”. Men, men. Det är bra låtar som passar i helheten.

Köp plattan, ge den lite tid och sen kan du sitta tyst och småmysa till de sköna old school riffen eller festa med polarna och en back öl. ”Mondo Deluxe” fungerar i båda sammanhangen.