Neil ”Mad Professor” Fraser har pysslat med att spela in och mixa musik i sin Ariwa studio i 20 år. Så mycket får du veta genom att bara titta på omslaget till ”The Inspirational Sound of the Mad Professor; a comprehensive guide to the works of dub reggae legend Mad Professor”. Här ligger också den kritiska punkten. Vid omslaget alltså. Antingen känner du till vad det hela handlar om, eller så vet du vem killen är. I vilket fall som helst kan du med en gång köpa skivan. I annat fall skakar du på huvudet åt att galningen har tre par glasögon på sig och ler frireligiöst för att han vet något du inte vet. Jag vet inte om det är så, men det är i alla fall min teori.

Till skillnad från tex de King Tubby och Lee Perry inspelningar jag hört låter Mad Professors mer moderna och inte lika ruffiga. Jag vill absolut inte säga bättre då jag tycker att de alla tre arbetat i helt skilda miljöer och med olika budgetar. Professorn har dessutom alltid verkat i England.

”The Inspirational Sound of the Mad Professor” ger verkligen vad den lovar. Tycker man om dubreggae kan man inte bli besviken. Albumet är helt enkelt en samling bra inspirerande och imponerande låtar. Jag kan personligen inte säga så mycket om urvalet då jag inte hört någon större del av professorns katalog, men bra är det. Nästan hela tiden. Personligen tycker jag bäst om instrumentaldub och kan tycka att materialet bjuder på väl mycket sång ibland, men å andra sidan är min absoluta favoritlåt på skivan ”We've Had Enough”, en tämligen rak sak med sång. Men det är väl snarare den politiska texten som gör den. Annars tycker jag nog bäst om de spår som håller de vokala insatserna till ett minimum. Musiken blir mer suggestiv på det viset.

Stämningar, ljudlandskap och groove är det jag får ut av att lyssna på dubreggae. Fascinerande flummiga ljudmattor som sveper genom rummet. Och det kan Mad Professor. Att jag sen veteligen inte hört särskilt många av artisterna på skivan i original gör mig inte så mycket. U-Roy, Earl 16, Sister Audrey, Jah Shaka, Aisha, Black Steel, Sane Inmates och de andra får ursäkta. Mad Professor är kung i sammanhanget. I alla fall för mig.